Lundgren

Honey honey come and dance with me...
Sista dagen i L.A vaknar vi och kor ner till Venice beach for att ta lite klassiska baywatchbilder, jag (Per) sjunger pa baywatchintrot samtidigt som jag bevittnar hur en hemlos kvinna utfor intimhygien bland stenarna bakom piren, jag tittar bort nar jag inser vad som hander.

Klockan narmar sig tre och efter nagon timme vid poolen borjar vi den spannande bilfarden mot downtown LA. Det ar i kvall som vi ska se konserten. Bilfarden gar bra trots att det ar lite spannande korning i den centralaste delen av monstret Los Angeles. Vi sitter utanfor Staples Center en battre stund och vantar pa inslapp. Nar vi sitter och njuter i skuggan kommer plotsligt en spannande karaktar fram till oss och borjar prata. Han ar skadespelare och har medverkat i CSI New York bland annat, som statist. Han heter Mark och ar en ivrig man som inte tycker om att lyssna men dock att beratta. Efter en stund tar han av sig skon och vi marker att han som sula har en mycket gammal strumpa. Vi fragar honom om detta och han berattar att det ar for att hans sula ar for hard. Da vi belyser faktumet att ett par nya skor kanske borde inhandlas avfardar han oss med argumentet att han inte betalar mer an fem dollar for ett par skor, och da ska dom vara nya!

Vi kliver in i maktiga Staple Center och efter det mediokra forbandet kliver antligen Dave Matthews Band upp pa scenen. De branner av en lat och nar jublet tystnat kliver Dave fram till micken. Han berattar att han har daliga nyheter. Bandets saxofonist har namligen avlidit i dag efter foljderna av en olycka. Stamningen blir tung men de verkar fortsatta med spelningen som planerat. De forsta latarna verkar plagsamma men alla gor sitt basta. Mellansnacket kommer att handla om den avlidne saxofonisten och latarna tillagnas honom. Ungefar i mitten av konsteren hander nagot, allt verkar slappa, de hittar gladjen i musiken och levererar nagra av sina storre hits med en otrolig kansla och entusiasm. Sista laten avslutas till ett magnifikt jubel och bandet lamnar scenen. Nagra minuter senare dyker de ater upp for det obligatoriska extranummret. Dave staller sig ensam langst fram pa scenen med sin akustiska gitarr och berattar om sitt forsta mote med saxofonisten. Han berattar att denne spelat den vackraste versionen av "Somewhere over the rainbow" han nagonsin hort. Sekunderna senare borjar han att spela och sjunga en av de vackraste latarna som vi nagonsin hort. Nagonstans i mitten av laten tittar vi pa varandra och Caroline grater, hon grater och nar laten ar slut berattar hon att det var det vackraste hon hort. Jag haller med och inser att vi varit med om nagot som vi aldrig kommer att glomma. Det var en oerhort kanslostark konsert som antagligen inte varit lika speciell och fantastisk om inte det olyckliga intraffat. "Honey honey come and dance with me.."

Efter upplevelsen kommer vi sa till den delikata uppgiften att ta oss ut ur den grot som kallas LA. Caroline forsoker lasa den minimala texten pa den annars fantastiska LA-kartan (tack AKO med familj) i morkret och jag kora i detsamma. Sjalva klimax pa elendet nas da jag svanger in pa en enorm gata for att sekunderna senare inse att jag kor mot trafiken vilket den mur av bilar som stortar mot mig noggrant talar om for oss med sina helljus. Vi kommer dock helskinnade hem efter nagra svettiga stunder.

Dagen efter kor vi de manga milen ut ur California och in i Arizona. Okenliknande landskap, tornados och hetta ar vad som valkomnar oss i den nya delstaten. Strax efter fyra pa eftermiddagen parkerar vi slutligen bilen pa Days inn i Scottsdale och checkar in pa ett helt okej rum. Vi hittar snabbt var nya favoritrestaurang "Cocos" dar vi avnjuter en fantastisk maltid. Har hade var van Fredrik Degerman trivts bra da olen kommer till svenska systempriser.

I dag har det kommit att handla om shopping. Caroline har gjort Forever 21 for fjarde gangen och jag har for samma gang i ordningen statt handfallen och hjalplos vid hennes sida da hon skordat bland kladhangarna.

I morgon blir det Grand Canyon och vi ser fram emot att ge er en rapport fran det spektaklet.

TACK for alla kommenterar, vi laser var enda en och de varmer allihopa!

Bilder kommer vi att lagga upp sa fort vi far mojlighet, hall till godo med de som finns for tillfallet.

Halsningar P o C

Jag kopierar bara min resa fran resedagboken.se dar mitt alias ar lundgrenper
Dar hittar ni aven bilder!!

/P

Highway one
San Francisco forts.
Sista heldagen I San Francisco blev tuff pa manga satt. Formiddagen spenderades till fots med att hitta en kamera till Caroline. Jag kan inte med ord beskriva hur langt vi gick innan slutligen kameran var kopt, men det var i slutandan vart modan for det var en fantastisk kamera. Senare samma dag akte vi ner till hamnen med taxi for att hyra cyklar. Vid cykeluthyrningen marker vi till var fasa att vi behover kreditkortet som vi har lamnat pa hotellet. En tur och retur taxiresa senare hyr vi sa cyklarna for att paborja resan over Golden Gate och in I samhallet Sausolito. Pa bron var det tjock dimma och vi sag varesig bropelarna eller vattnet, samtidigt blasted det ordentligt och motvind gor ju ingen glad (inte Per I alla fall). Beloningen kom nar vi senare gled ner mot vackra Sausolito med sina dyra villor och bedarande vyer.

Nasta dag checkade vi ut fran vart hotel l och tog BART till flygplatsen. Dar hamtade vi var hyrbil och konstaterade att det I USA finns tva typer av service, mycket bra och mycket dalig, Alamo gav oss en mycket dalig. Dom orkade inte forklara det vi ville ha svar pa och nar vi val skulle hamta bilen I garaget sa satt det en fet chilianomexicano som knappt orkade peka var var bil stod. Carolines forsta ord nar vi gick fram till det som kom att bli en karlekshistoria var :"Jag tycker inte om den". Jag korde nagra varv I garaget och forsokte koppla med automatladan vilket resulterade I tvarnit. Pa skakiga vingar gled vi sedan ut I San Francisco och soderut mot highway one. Caroline laste kartan och jag korde. Vi har I skrivandets stund kort ca 80 mil och sammanfattningsvis kan man saga att California har ett mycket fint vagnat och att amerikanerna ar experter pa information. Man far I god tid veta allt man behover och lite till. Det hjalper aven att de ar duktiga pa att lamna foretrade och att de allra flesta kor ganska lugnt, utom idioterna I Malibu som ska hitta en parkering utmed highway one vid stranderna, dar hade vi nagra close calls med folk som panikbromsade utan att blinka.

Highway one

Highway one ar den I sarklass finaste vagen som vi har akt nagonsin. Det ar svarbeskrivligt hur genuint vackert det ar pa sina platser. Juvelen I kronan heter Big Sur och den drygt 10 mil langa remsan av vidunderlig natur tog stundtals vart enda superlativ vi hade ifran oss. Det var aven haftigt att aka forbi Carmel by the sea och trangas med alla lyxiga bilar pa den smala vagen. Andra stopp vi gjorde var I Santa Cruz och givetvis I San Simeon dar vi sov for natten. I dag har vi kort sista biten fran San Simeon ner till Los Angeles och Marina Del Rey dar vi bor. Det var en relativt fin vagstracka men ojamforbart med det vi dagen innan upplevde. Nar vi korde in pa Sunset Boulevard var vi bada rejalt trotta men med de sista av vara krafter lyckades vi manovrera oss genom gatorna och fram till hotellet dar vi nu sitter och skriver.

Var bil Bullen ar rod och fantastiskt fin, lite tjock, men valdigt fin. En gang I Santa Barbara passerades vi av en likadan, samma farg och form. Passageraren I Bullen #2 vinkade glatt, vi vinkade tillbaks och Bullarna fortsatte sina respektive resor.

I morgon blir det Venice beach for hela slanten. Vi hors!

Tack for alla kommentarer, otroligt kul att hora att ni foljer resan! Fortsatt med det :)

Vi paborjade var resa pa mandagen den 11e augusti. En resa som pa manga satt paborjats mycket tidigare an sa.
Vi reste till Uppsala for att overnatta hos Carolines pappas kusin Shirin. I Uppsala blev vi otroligt val mottagna och hela kvallen spenderades med att prata om resan och planera, vilket var nyttigt da familjen hade bott i SF och visste vad som gallde.

Tisdag morgon lyfte planet mot Philadelphia. Vi checkade in och sag till var stora bestortning (naja) att vi inte fick sitta vid varandra. Vi skulle just till att fraga flygbolaget varfor dom gjort sa da jag markte att vi hade blivit uppgraderade till forsta klass. Val pa planet bytte vi med en annan fin dam sa att vi fick sitta vid varandra. Det skalades i champange, det sags film (economy class entertainmentsystem var ur funktion) och det pillades pa de femton knappar med vilka man stallde in den steglosa flygplansfotoljen.

8 timmar senare landade vi pa Phillys airport och mitt forsta mote med Amerika var ett faktum. Amerikanerna var rejala, hogljudda och framat pa ett satt som man inte riktigt ar van.
Nasta flight mot SF kom att bli jobbig da vi var tvugna att flyga med pobeln i economy class, pobeln och Blossom Tainton.

Trotta och hungriga landade vi i SF och tog efter lite letande tunnelbanan in till stan. Vi klev av vid var station och sprang upp i San Francisconatten. Om vi pa var korta vandring fran stationen till hotellet motte 30 personer sa var 28 ordentligt pavarkade av droger, no kidding!

Hotellet far val ungefar sa daligt betyg som det gar att fa. Det ar tak over huvudet, inte mycket mer. Omradet dar vi bor ar inte sa roligt efter morkrets inbrott da det kantras av strippklubbar och pundare, vandrar man daremot femhundra meter sa kommer man till betydligt trevligare gator.

Forsta dagen i SF spenderades till fots och vi hann redan fore 12.00 gora fantastiskt mycket. Det ar en mysig stad med ett fint hamnomrade och branta gator. Vi har klattrat pa dessa gator, gjort downtown och aven njutit nere i hamnen. Dagens hojdare var att vila vara trotta ben pa fantastiska The cheescake factory, ett valoljat maskineri till matstalle. Utsikten over hjartat av San Francisco kombinerat med fantastisk service och mat ar svarslagen.

I dag blir det antagligen en cykeltur over Golden gate och en resa till ett elektronikvaruhus for att kolla pa kameror.
I morgon hamtar vi ut hyrbilen och blaser ner pa highway one med allt vad det innebar, nu borjar det!

/P och C

I morgon flyger vi till Arlanda för att hänga i Sveriges Los Angeles, Uppsala.
Vi kommer att sova hos Carolines släktingar och på tisdag klockan 11 lyfter vi mot Philly!

Resan kommer att dokumenteras och läggas ut dels på denna blogg men även på resedagboken.se där mitt användarnamn är lundgrenper.

Jag hoppas att ni kommenterar lite på våra inlägg så att vi känner stödet från Sverige då vi vandrar i dödskuggans dal.