Kaffebönor, små ovala kaffebönor


image109
Dagen börjar med att jag välter ut ett stort glas med kaffebönor över hela köket. De små listiga kaffebönorna är sedan århundraden tillbaks odlade för att få en sådan form så att de smidigt kan glida in i svåråtkommliga vrår. Jag tvingas ta fram sopen och den något lilla skyffeln. Jakten på bönor sker här, den sker nu. Jag hittar dom, jag måste hitta dom och jag måste fånga alla. Glaset penetrerar mina tjocka fotsulor men jag låter inte detta bekomma mig. Bönorna är snart återsamlade och lukten av kaffe ligger likt ett hån över köket. Min första impuls är att kasta ut bönorna på gatan och låta dem bli överkörda men jag hejdar mig och låter eftertanken handla. Det är på inga sätt en bra start på något som kommer att bli en bra dag.



En vacker värld





image98



Musik och minnen.
Alla har vi egna minnen och egna känslor som världigt abrupt kan slås på och av endast med hjälp av musik. Vilken låt ger dig starkast minnen, starkast känslor?



image99



Goda vänner.
Har ni kanske inte någon som alltid får er att skratta. Någon som för er är ovärdelig.
Hur ofta berättar ni det för honom eller henne?



image100



Misstag.
Det är jobbigt att göra bort sig. Man gör allt för att undvika det men ändå så händer det.
Den som inte har gjort några misstag har sällan heller lärt sig något. Misstag kan vara vackra.



image102



Rädsla.
Det finns en teori som säger att rädsla inte finns, vi vet bättre.
Man menar på att rädsla är något som innebär att man ängslas för det som kommer.
Man kan aldrig vara rädd för det som i ögonblicket händer, därför finns inte rädslan. Varför är vi så rädda?



image103



Att uppskatta.
Det finns ingen outtömmlig brunn av upplevelser.
Om 100 år kan någon säga att den 28de februari 2008 så hade du 34 soluppgångar kvar att bevittna.
Du fick uppleva ytterligare 18 resor till andra länder och du yttrade orden "jag älskar dig" 342 gånger till.
Ta tillvara på... uppskatta.



image104



Pengar.
Jakten efter pengar får aldrig misstas för jakten på lycka.
Pengar är ett verktyg med vilket rätt person kan förverkliga drömmar.
Pengar i sig har inget värde.



image105



Tänkare.
Vi tänker för mycket. Vi ska bara göra, bara känna...



image106




...för i morgon blir det ändå aldrig som vi tänkt oss.



image107



Så i dag blir en bra dag, en viktig dag. Inte bara en torsdag, utan en av de relativt få torsdagar som vi har kvar. En torsdag som vi ska ta tillvara på och göra det bästa av.




image108

GOD NY DAG























Finns den tiden?

Jag har varit riktigt trött i dag.
När jag jobbade tidigare steg jag upp 04.40, nu har vi skjutit på tårtan och jag behöver inte stiga upp riktigt lika tidigt. Nuförtiden stiger jag upp 05.40 och det är faktiskt skillnad. Icke destomindre graveyard.

Jag bläddrade på tv:n mellan Roma - Inter, Simpsons och Janne Josefsson när jag kom att fastna i några sekunder på Simpsons. Jag hann inte uppfatta särskilt mycket men lyckades läsa undertexten som sa följande.

"05.00, finns den tiden?"




I går var vi på middag hos Lisa och Erik. Vi var där med Carrod och Maggan.
Erik har teknik för att ta över ett mindre land hemma hos sig och jag pekade, frågade och kände mig som en pensionär på en ravefest.

När Erik hade lärt mig om routrar, streaming och dubbla operativsystem så lärde jag honom hur man vinner i Buzz.
Jag vann utan att vara bäst och det var inte vackert, men det var en seger, det allra finaste vi har här i världen.

Senare spelade vi det mycket trevliga spelet Retro. Ett spel där man inte blir hjälpt av ett stort intellekt utan snarare så gäller det att tänka som alla andra, man ska vara en svensson, en enkelspårig jävel.
Lisa vann vilket kändes orättvist då hon på temat "roligaste färdmedel" valde att använda studsboll med spenar som ett av fem alternativ, knappast enkelspårigt. Jag kom sist, men vill på inga sätt mena att jag faller in i ovanstående resonemang.  

Kvällen var fin, maten var vacker och Carrod är tillsammans med...

image97

Grattis Carrod, och framförallt... Grattis Maggan!

Bland torrfoder

Jag lyssnar väldigt effektivt på "Fönster mot mediavärlden" med Alex Schulman närhelst jag gör något som tillåter det. Jag tycker att det är roligt, jag tycker att det är obehagligt roligt.
Det är så fel, det är så dumt, han säger det man inte ens tänker och jag exploderar av skratt flera gånger i minuten.
Värst är det när jag befinner mig runt okänt folk, allra värst är det på ICA. Jag tvingas smyga in i obesökta gångar som torrfodergången för att ingen ska se mina löjliga försök att hålla minen.

image96

Alex är ju en elak jävel, trots att han gömmer sig bakom olika medier när han utövar sin elakhet.
Men jag tror inte att han är elak i verkligheten, vilket jag däremot gärna vill tro.




I kväll är vi bjudna på middag och vi har föravsikt att dyka upp!



Mycket fina horisontella linjer som jag upptäckt. Jag gillar dom verkligen

Vi som har sett klart Entourage

Jag och Richard sitter med varsitt headset i varsin stad, han i Stockholm och jag i Skellefteå.
Vi har något gemensamt. Vi har sett klart Entourage och vi mår dåligt av att inte få längta efter nästa avsnitt och vi gråter ut i varandras headset.
Richard vandrar på Stockholms gator och letar en Sushibar, jag vandrar runt på helt andra gator och letar avsnitt elva på sista säsongen. Just de, jag har inte sett klart men jag kommer snart att sitta i den sitsen så jag har redan tagit ut förlusten på förhand.

I dag kom dock hjälpen, räddningen. Jag blev av ovan nämnde Entouragist hänvisad till en viss hemsida som innehöll en viss persons alla "fönster mot mediavärlden".
Nu ska jag lyssna och glöma tomrummet som Entourage har lämnat.


I Las Vegas...

Jag arbetar som bekant på Skellefteås olika krogar i form av croupier.
I går var bara en annan kväll på "kontoret" utan några direkta överaskningar.
Jag gjorde vad jag skulle, varken mer eller mindre.
Däremot så fick jag återigen tusen frågor om "Varför är inte reglerna som i Las Vegas?"
"Vet du, i Las Vegas...."
"Altså, i Las Vegas...."
"Hörru, om vi varit i Las Vegas...."
VI ÄR INTE I LAS VEGAS
Det blir lite som att jämföra Orange County med Bastuträsk...

                                                                                                                                     

                                                                     (ganska långt ifrån)


         

Jag drömmer.

Jag drömmer, och jag är så jävla rädd!

I går drömde jag att min mamma berättade om en liten flicka med "Niño lockar". En liten flicka som egentligen inte fanns. Hon bodde i vårt gamla kvarter som hade blivit övergivet och ibland på nätterna så kunde man se henne leka alldeles ensam i någon av de övergivna sandlådorna. Den lilla flickan var ungefär tolv år och hade korpsvart hår i två stora flätor. Hon gjorde aldrig någon illa men om man av någon händelse gick genom det gamla kvarteret efter mörkrets inbrott så kunde hon ställa sig mitt i vägen och bara titta, titta så att man frös av skräck. För blicken var den mörkaste av alla blickar.

image89

När jag vaknade så var jag på riktigt livrädd. Jag höll på att explodera som ett resultat av för mycket vatten före sängdags men jag vågade inte göra något åt det. När jag efter några minuter samlat mig och insett att det hela varit en dröm så gick jag med skygga steg mot badrummet.
Väl där så var jag oerhört bekymrad över vad som kunde dölja sig bakom drapperiet. Jag gjorde vad jag måste och höll hela tiden blicken på drapperiet och var återigen väldigt rädd.
När jag gick ut från toaletten så väntade jag mig en kall hand på ryggen och nästan halvspringande lämnade jag hallen och vidare in i sovrummet. Där såg jag i min säng hur den lilla flickan med korpsvart hår låg och jag kunde inte tro mina ögon. Jag tvekade men insåg att det MÅSTE varit Caroline och att mörkret samt tröttheten spelat mig ett spratt. Jag lägger mig och håller om vad jag nu vet är min Caroline, jag håller om henne som om jag vore 8år och jag är fortfarande skakad, skärrad, för att inte säga rädd. Det var väldigt många år sedan jag upplevt något liknande. Synd bara att man inte kan förklara känslan i drömmar, scary shit!

Nu i natt var det så åter dags att drömma. Jag drömde att jag hade en vit katt och en vit orm. Den vita katten och den vita ormen kom inte alls överens och jag fick sära på dem hela tiden. Det var en ganska påfrestande dröm eftersom att jag verkligen tyckte om djuren och inte ville låta dem "clasha".

Jag behöver en drömtydare. Vit katt vit orm, ovänner men för mig värdefulla. Det måste betyda något.

image90


Nej.

Nej.

här får inte världen vara

Pato

Championsleaguematchen mellan Arsenal och Milan agerade i går kuliss till min och Carolines "after workout dinner". Jag förklarade vilket lag som hade vilken färg och så förklarade jag Championsleague konceptet.
Jag berättade att Pato var ung, ny och att Milan mycket väl skulle komma att vila på hans axlar en dag.
Caroline berättade då att hon en gång var sitt lags Pato.
Jag berättade om Kaká och att han av många anses som världens främste.
Jag sa till Caroline att om jag fick någon av planens spelares förmögenhet så skulle vi ut på en resa.
Vi skulle välja vartannat land och stanna så länge som vi kände för det.
Vi skulle börja med att åka till Sydney.
 
För vi kan bara inte sluta längta tillbaks till the wonder down under

image86


image87


image88


Samtliga bilder är tagna av min vän Tevan "jag heter ulf" Alexander
Tevan gjorde en fantastisk resa, kika gärna på
den


Burkkurt

Vi har druckit ohyggliga mängder Loka jag och Caroline. Det blir så när man betalar 20öre flaskan.
I går var det hög tid att panta bort ett halvårs konsumtion och jag fick äran att utföra detta viktiga men smutsiga uppdrag.

Beväpnad med tre överfulla kassar så gick jag den raka och korta vägen till Ica Kvantum.
En av kassarna innehöll färgade vinflaskor och dom får man ju inga pengar för, man pantar dom altså för att bli av med dom, något som känns ungefär lika spännande som att samla kottar och baka rulltårta.
När jag likt en större industrimaskin på effektivast möjliga sätt dundrar ner de obetydliga glasflaskorna i hålet  så får jag till min förvåning se några främmande tomflaskor alldeles framför min högra fot.
Jag pantar klart och medan de sista tomglasen krossas i sin grav så hör jag mig själv tänka
"Äh jag stoppar ner dom in min kasse, det är ju ändå 6kronor".

Berusad av vinsten styr jag stegen mot innomhuspanten när den ohyggliga sanningen slår mig.
Jag har plockat upp någon annas tomburkar för att panta. Jag har utfört en burkgubbes arbete, jag är en
burkgubbe, jag är Burkkurt.

(Jag googlar på burkgubben för att hitta någon bild som jag kan lägga upp som krydda till inlägget, då frågar idiotgoogle följande: "Menar du porrgubbe?
Jag kontrar med att googla "Nej jag menade burkgubbe"
Google vill inte vara sämre så Goggle säger "Menade du nej jag menar bankgubbe"
Nu är det dags för dödsstöten så jag googlar ånyo men denna gång med avsikten att knäcka google. "Din sökning - nej jag menar inte bankgubbe, ej heller menar jag porrgubbe, jag menar burkgubbe, typ burkkurt - matchade inte något dokument.

The joke is on you Google!)



Amy

Det är dags att erkänna en sak.
Jag har läst spaltkilometer av skvaller om Amy Winehouse, trots att jag försöker undvika Klick och dess avarter.
Jag har förkastat henne och aldrig hört en enda låt, bara fnyst.
I dag hörde jag en låt på radion som stod ut, en låt framförd av en kvinna med så mycket inneboende talang och en röst som liksom hittade någon slags genväg till det allra finaste av rum i mina öron.

När jag kom hem så lånade jag genast hennes nya skiva och jag blir fullkomligt överkörd!
Ibland måste man kapitulera, i dag är en sådan dag.
Amy and Per, sitting in a tree ...


image85

Mail från bossen

OJ....


Vilken revansch denna vecka... Helt makalöst!

xx,xx procent... ja vad ska man säga och Per är stekhet.

I år tar jag med mig en brandsläckare när jag jobbar!!

/P


Club sandwich

Lördag och hockey på Old Williams, en trevlig sysselsättning.
Däremot begick jag misstaget att beställa den klassiska Club sandwichen och fick olidligt sitta och frossa i avundsjuka över min vän tjuvpojkens estetiskt tilltalande portion kyckling.

I kväll jobbar jag och ovan nämnda tjuvpojke på Balzac, vi förutspår fullt ös då staden Skellefteå hade stängt statt i går och körde 35 på just Balzac.
En annan bidragande orsak till att det antagligen blir tryck i kväll är att Statt renoverar och därav endast håller bottenplanet öppet.

32 minuter kvar till "game on"
I kväll tror jag på 7440 omsatt och en procent på 49.
I morgon vet vi.

/P

Godzilla?

image83

En gång när vi var ute och drack så kom Godzilla.
Fredrik tar inte skit av någon, ej heller av Godzilla. Så han knöt den knotiga näven, blundade och brassade på för kung fosterland förfäder och efterlevande.

Det gick såhär.

image84

Fredrik Dramaqueen inser att han mött sin överman.
Den knotiga knogen ligger livlös mot parketten och endast Godzilla är vaken.

Sensmoralen i den här historien är förståss... size matters.

/P

Nicko

Min hund har kommit hit till oss i lägenheten. Han ska vara här i några timmar innan Pappa hämtar honom, det är alltid spännande att handskas med Nicko.

Han vill följa Caroline in på toan

Han vill äta min mat

Han vill inte mysa och han vill inte göra trick utan att få godis

Han vill titta på mig utan att vika undan med blicken när det blir pinsamt

Han vill utöva intimvård när alla tittar på

Han är ett animal!

Sorry Perry!

I dag när jag kom hem från jobbet så hade Caroline glömt att ordna något att äta.
När jag konfronterade henne så såg hon ut såhär

image78

Då kontrade jag med att se ut såhär

image79

Då gav hon mig den här

image80

Hon anade altså att jag ville ha någon form av kompensation för mitt lidande.
Nu var goda råd dyra, jag funderade i några sekunder innan jag drog till med den här

image82

Dont mess with me efter en hård arbetsdag liksom....

Nästan direkt så sprang hon till frysen och tinade lite förlåtkakor som jag fick äta framför TV:n.
Jag har med andra ord skaffat mig ett bra utgångsläge inför allahjärtansdag...
 


En dag

Han kände fortfarande smaken av vitlöksmarinad trots att det gått nästan en halv dag sedan han åt av det.
Solen sken på de igendragna persiennerna och man kunde ana att en underbar dag var på väg att ta slut.
Människorna ute på stan hade redan hunnit göra sina dagsärenden och personalen i de otaliga butikerna väntade långsamt på att måndagen skulle rinna bort som den alltid gjorde.
Den här dagen såg precis ut som dagar så ofta gör när man lever på natten.
Mitt namn är Lundgren, och jag är Croupier.

Tydlighet

Om det av någon anledning inte framgick av mitt förra meddelande så tycker jag lite synd om mig själv.
När jag tycker lite synd om mig själv så köper jag choklad
50 minuter till action.

Waterloo

Om jag överlever den här helgen så kommer det att firas och ni är alla bjudna.
Just nu är jag så trött, jag försöker sova de få timmarna som jag totalt har på mig att sova. Det blev knappt någon sömn i natt och knappast blir det någon natten som kommer då jag blev utringd på jouren på grund av en dålig rygg, en dålig dag och ett jävligt dåligt skämt.
Klockan är 18 nu och 21 börjar jag igen. Jag har jobbat hela dagen, vi är underbemannade och i morgon på mitt dagjobb så är vi ännu mer underbemannade, nästan obemannade.
Jag ser inte fram emot nattens prövningar, jag ser inte fram emot morgondagens och jag ser verkligen inte fram emot att gå och lägga mig i detta psykotiska narkolepsitillståndet som jag befinner mig i.
Jag blir lite som Northon i Fightclub, vad händer och vad händer inte.

Det finns ingen anledning att klaga över en situation som man befinner sig i av egen fri vilja.
Klagar man en gång och märker att det inte blir bättre så får man göra något åt saken.
Nu ligger sistnämnda väldigt nära, jag kanske ska ta den där tjuren vid hornen trots allt.
Det värsta är att det är tjuren Ferdinand och jag tycker synd om eländet, jag känner något sorts ansvar.
Söndag kväll kommer herr Lundgren att ligga livlös i soffan. På månda är världsmästaren, erövraren och fightern tillbaks. Den versionen av jag kommer att skratta åt helgens prövningar och se fram emot nästa helgs.
Jag är Napoleon och i kväll åker jag till Waterloo...



Min vän

I Australien så läste jag den suveräna boken Tusen små bitar.
Nu har jag äntligen, drygt 2 år efter börjat att läsa uppföljaren Min vän Leonard.
I går kväll så hade jag svårt att somna, då åkte den fram.
Jag har inte hunnit särskilt långt innan precis samma känsla som jag hade i underbara Australien infinner sig.
Det är så starkt och häftigt och orden flyger fram som en film och parallellt med filmen så löper min historia om Australien i huvudet. Det är lite som att öppna en skattkista som man glömde fanns.

Jag har ett annat väldigt bra knep när jag vill få tillbaks Australienkänslan i kroppen, en väldigt klurig grej.
Jag har sparat lite hårvax som jag använde och köpte i Australien, ett vax som luktar väldigt karakteristiskt.
Flera gånger i månaden så öppnar jag den bruna vaxburken och ser till min förtvivlan hur vaxet liksom krymper ihop för var gång jag titar efter. När jag sätter burken mot näsan och andas in så kommer allt tillbaks. De sena kvällarna, de underbara ljusen, skratten, ansiktena, den varma asfalten, de oändliga vyerna, havet, lukterna, vänligheten, drömmarna och smakerna.



image77
                                                    
                                                                 

Torsdag

Tisdag, onsdag, torsdag? kväll dag morgon? Jag vet inte jag vet inte jag vet inte...


ENTOURAGE..... (Jag har en förmåga att övergöra saker)

Skapande

Entourage. Det enda jag gör är att titta på Entourage.
Om serien kunde ta slut så kunde mitt liv ta vid igen där det slutade.
Det finns ingen motivation över till något annat just nu än just Entourage.

Om ni vill ha en kort sammanfattning över hur mitt liv har sett ut den senaste tiden så läs vidare.
Det har varit varmt och det har varit kallt, det har spelats innebandy så att fötterna har suttit kvar i skorna när jag brutit av dem från underbenen. Jag har köpt semlor och jag har mosat semlorna då jag med snabba rörelser försökt ta upp telefonen ur fickan samtidigt som jag promenerat med en matkasse i vardera hand.
Jag har gjort listor på min mobil och jag har effektivt avverkat dessa listor och resultatet har alltid varit succé.
Jag har cyklat och jag har jobbat.

I går såg jag "The beach" med Titanic Leo och den var till min förvåning mycket fascinerande.
Jag hade dött av lycka om jag hittade min "The beach". Jag tror att livet går ut lite på att hitta just sin plats, och det behöver absolut inte vara någon fysisk plats.
Filmen The beach hade kunnat bli hur bra som helst, vilket den ju tyvärr inte blev.
Dom skulle ha spelat mer på mystiken, dom skulle ha flippat lite mindre i slutet och flippat lite mer i början.

Entourage baby... där flippas det med klinisk precision... hela tiden


Hunden är het


Lika som bär 2

image76

                        Hanna?                                               Shirin Ebadi?

hits