En löpare
Jag och Gustav, två slackers med konditionsfobi tvingades i dag tisdag den 29de februari att springa broarna runt med flinet Emil Marklund.
Emil springer som en gasell och glider i bonnstan ifrån mina ögon, jag krigar mig i mål och dricker ett glas vatten, det stramar i benen.
Svettig och jävlig stiger jag in i min lägenhet, där sitter Kicki och Caroline, dom äter soppa och dricker sprit.
Jag stannar i två sekunder och gapar, dom äter soppa och dricker sprit!
Nu åker vi löpare hem till Gustav och grillar hamburgare och tittar på fotboll... dom äter soppa och dricker sprit.
Nästa tisdag vill storflinet att vi ska springa igen, jag hoppas att jag ska stänga på jobbet.
Mycket små män
Det bor små män i mitt huvud. Dom lever i en stadig och lugn vardag där deras huvudsakliga intresse är att vila och att putsa på mina olika hjärnhalvor. Ibland kittlar dom mig och jag nyser, ibland masserar dom mig och jag ler, ibland sjunger dom vaggvisor och jag somnar. De små männen har ett väldigt lugnt inneboende tempo, de hetsar sällan upp sig, man kan säga att de är av den typen som drar ut stolen till kvinnor i äldre filmer.
Men så ibland händer det något, jag dricker lite alkohol och somnar, de små männen förändras.
Alla som sett sagan om ringen, scenen där Bilbo för en sekund övertas av sitt demoniska begär för ringen på sängkanten inför en förskräkt Frodo, alla ni vet vad jag talar om.
De små männen blir som tokiga och rusar i samlad trupp till främre delen av mitt huvud, de plockar med sig lämpliga vapen, framförallt isyxor, som de när de nått den bakre delen av mina ögon börjar att hacka med.
De små männen hackar och hackar, skriker svär spottar men framförallt så är det ett ihärdigt hackande.
I kväll ska jag återigen väcka de hackande männens ilska till liv, jag undrar om dom gillar rödvin?
Men så ibland händer det något, jag dricker lite alkohol och somnar, de små männen förändras.
Alla som sett sagan om ringen, scenen där Bilbo för en sekund övertas av sitt demoniska begär för ringen på sängkanten inför en förskräkt Frodo, alla ni vet vad jag talar om.
De små männen blir som tokiga och rusar i samlad trupp till främre delen av mitt huvud, de plockar med sig lämpliga vapen, framförallt isyxor, som de när de nått den bakre delen av mina ögon börjar att hacka med.
De små männen hackar och hackar, skriker svär spottar men framförallt så är det ett ihärdigt hackande.
I kväll ska jag återigen väcka de hackande männens ilska till liv, jag undrar om dom gillar rödvin?
Premiär PER!
Så skrivs då de första raderna, i varje fall i denna blogg, med min nya laptop.
Den är mycket fin och vi behandlar varandra med ömsesidig respekt.
I dag köpte jag en drulleförsäkring, så den ömsesidiga respekten förtogs en aning.
Jag vågar dricka vin över tangentbordet, och bolla gris till Caroline.
Den är mycket fin och vi behandlar varandra med ömsesidig respekt.
I dag köpte jag en drulleförsäkring, så den ömsesidiga respekten förtogs en aning.
Jag vågar dricka vin över tangentbordet, och bolla gris till Caroline.
Per pensionär
Jag har steglöst och tveklöst allt mer förvandlats till en pensionär den senaste tiden.
I går steg jag upp tjugo i sex, jag var pigg och jag begav mig till jobbet.
Klockan tio tog jag ett förödande beslut, jag valde att äta lunch på min kvart-rast och således gå hem en timme tidigare. Klockan halv två ungefär så fick jag skörda den bruna frukten av mitt beteende då jag plötsligt, inte särskilt lustigt men väldigt hastigt gick in väggen. Jag satt vid företagets dator med intuentionen att lägga till en ny skrivare. Jag lade till fel skrivare inte mindre än tre gånger före det blev rätt, emellan åt dumstirrade jag, ni vet när man tittar utan att titta. Man låter ögonen vila i ett slags mellanläge och allt är suddigt samtidigt som "the mind" befinner sig på en annan plats. Man skulle lika gärna kunna blunda, men det finns någon form av ansträngning bakom att blunda på dagen, det känns lite fel, det är därför man tenderar att dö med öppna ögon, den ultimata avslappningen.
När min reumatiska kropp cyklat de 6.1 kilometrarna till min pensionärslägenhet, vilken i allra högsta grad verkligen är just detta, så var jag skrämmande nära att börja grina då jag insåg att den mat vi för dagen skulle tillreda var åtmindstone en timme bort.
Jag hade ont i kroppen, jag hade ont i själen och jag fingrade frenetiskt bort den folie som omgav kladdkakan då jag instinktivt och ovärdigt tryckte in den bruna och massiva kakan i min torra löstandsbeprydda mun.
Några minuter senare, tillfredsställd av sockrets sötma, började jag metodiskt att skiva åtta mindre potatisar.
Trots min hunger så åt jag väldigt väldigt lite, jag förbannade temperaturen och brände mig upprepade gånger på tungan. När jag avslutat min portion så gav jag fan i att diska och så vitt jag vet så står den där än disken, men det ger jag fortfarande fan i, för jag är en rebellisk pensionär som inte tar skit av någon, jag är dumarg och via en liten glipa i persiennen så betraktar jag verkligheten med frän avsky. Jag beger mig ibland ut, oftast för att handla, och jag ställer ofta och alltid till en scen.
"Varför säger du 10 när det står 9.90"
På kvällen så vill min pensionärsrekreationsvän titta på Liverpool - Chelsea, en match som jag även den ger fan i men plikttroget så dyker jag upp och äter mig in i illamåendet av den för kvällen nybakta kladdkakan, jag tar flera portioner och det är rovdjurshjärnan som styr showen, den säger att jag kommer att överleva om jag trycker i mig och jag lyder slaviskt. Klockan 21.50 faller två rynkiga ögonlock ner mot de två blå ringarna som likt blåmärken hemsöker huden under mina ögon. Jag inser att jag är förlorad, tackar för kakan och cyklar våldsamt fort hem.
Sömnen är ryckig och hemsöks av minnen från förr, det blir lätt så när man har fler minnen än framtidsvisioner.
klockan 08.20 stiger jag raskt och morslillaollehurtigt upp för att fånga den gryende dagen.
Jag startar datorn och hittar ett färskt mail i min inkorg. Mailet öppnas, avsändaren är min chef på det företag där jag länge lidit men inte länge till kommer att lida, för nu är det officiellt, jag kommer att jobba 4 pass och en jour, sedan så har jag resten av mitt liv på mig att göra vad jag vill en fredag eller en lördag kväll. Jag känner mig fri som en vit duva, ni vet en sån som släpps för freden, men jag undrar ofta vad som händer med duvorna, det ser vackert ut när de flyger iväg, men sen?
Jag tror att dom blir uppätna av dom fula duvorna. Sensmoralen av min historia är altså att man måste mata de fula duvorna, annars äter dom upp oss alla =(
I går steg jag upp tjugo i sex, jag var pigg och jag begav mig till jobbet.
Klockan tio tog jag ett förödande beslut, jag valde att äta lunch på min kvart-rast och således gå hem en timme tidigare. Klockan halv två ungefär så fick jag skörda den bruna frukten av mitt beteende då jag plötsligt, inte särskilt lustigt men väldigt hastigt gick in väggen. Jag satt vid företagets dator med intuentionen att lägga till en ny skrivare. Jag lade till fel skrivare inte mindre än tre gånger före det blev rätt, emellan åt dumstirrade jag, ni vet när man tittar utan att titta. Man låter ögonen vila i ett slags mellanläge och allt är suddigt samtidigt som "the mind" befinner sig på en annan plats. Man skulle lika gärna kunna blunda, men det finns någon form av ansträngning bakom att blunda på dagen, det känns lite fel, det är därför man tenderar att dö med öppna ögon, den ultimata avslappningen.
När min reumatiska kropp cyklat de 6.1 kilometrarna till min pensionärslägenhet, vilken i allra högsta grad verkligen är just detta, så var jag skrämmande nära att börja grina då jag insåg att den mat vi för dagen skulle tillreda var åtmindstone en timme bort.
Jag hade ont i kroppen, jag hade ont i själen och jag fingrade frenetiskt bort den folie som omgav kladdkakan då jag instinktivt och ovärdigt tryckte in den bruna och massiva kakan i min torra löstandsbeprydda mun.
Några minuter senare, tillfredsställd av sockrets sötma, började jag metodiskt att skiva åtta mindre potatisar.
Trots min hunger så åt jag väldigt väldigt lite, jag förbannade temperaturen och brände mig upprepade gånger på tungan. När jag avslutat min portion så gav jag fan i att diska och så vitt jag vet så står den där än disken, men det ger jag fortfarande fan i, för jag är en rebellisk pensionär som inte tar skit av någon, jag är dumarg och via en liten glipa i persiennen så betraktar jag verkligheten med frän avsky. Jag beger mig ibland ut, oftast för att handla, och jag ställer ofta och alltid till en scen.
"Varför säger du 10 när det står 9.90"
På kvällen så vill min pensionärsrekreationsvän titta på Liverpool - Chelsea, en match som jag även den ger fan i men plikttroget så dyker jag upp och äter mig in i illamåendet av den för kvällen nybakta kladdkakan, jag tar flera portioner och det är rovdjurshjärnan som styr showen, den säger att jag kommer att överleva om jag trycker i mig och jag lyder slaviskt. Klockan 21.50 faller två rynkiga ögonlock ner mot de två blå ringarna som likt blåmärken hemsöker huden under mina ögon. Jag inser att jag är förlorad, tackar för kakan och cyklar våldsamt fort hem.
Sömnen är ryckig och hemsöks av minnen från förr, det blir lätt så när man har fler minnen än framtidsvisioner.
klockan 08.20 stiger jag raskt och morslillaollehurtigt upp för att fånga den gryende dagen.
Jag startar datorn och hittar ett färskt mail i min inkorg. Mailet öppnas, avsändaren är min chef på det företag där jag länge lidit men inte länge till kommer att lida, för nu är det officiellt, jag kommer att jobba 4 pass och en jour, sedan så har jag resten av mitt liv på mig att göra vad jag vill en fredag eller en lördag kväll. Jag känner mig fri som en vit duva, ni vet en sån som släpps för freden, men jag undrar ofta vad som händer med duvorna, det ser vackert ut när de flyger iväg, men sen?
Jag tror att dom blir uppätna av dom fula duvorna. Sensmoralen av min historia är altså att man måste mata de fula duvorna, annars äter dom upp oss alla =(
USA
Boston, New York, Washington eller San Fransisco Los Angeles Las Vegas?
Bil eller buss/tåg?
Mellanlanda i New York för att sedan göra SF, LA och LV eller hålla sig på en kant?
Ja det står klart att vi befinner oss i ett svårt läge.
Jag kan inte bärga mig, ända sedan jag såg "Ensam hemma, vilse i New York" så fattade jag att det var där man skulle vara. Men USA är så mycket mer än bara våldsamma skyskrapor och rykande brunnar, jag tänker på den amerikanska södern, de utbredda slätterna och bensinmackarna. Jag tänker på Stephen Kings miljöer i de nordöstra hörnet, jag tänker på den stora klyftan, jag tänker på OC´s Newport och jag tänker på Entourage´s Hollywood. Jag tänker på Miami beach med sina tattueringar, streetperformances och strandkroppar. Jag tänker på religiösa "soccer mom´s" och jag tänker på hillbillys. Jag tänker på Collegefounds men framförallt så tänker jag på Sean Penns mästerskildring Into the wild. Nu bär det av, into the wild...
Bil eller buss/tåg?
Mellanlanda i New York för att sedan göra SF, LA och LV eller hålla sig på en kant?
Ja det står klart att vi befinner oss i ett svårt läge.
Jag kan inte bärga mig, ända sedan jag såg "Ensam hemma, vilse i New York" så fattade jag att det var där man skulle vara. Men USA är så mycket mer än bara våldsamma skyskrapor och rykande brunnar, jag tänker på den amerikanska södern, de utbredda slätterna och bensinmackarna. Jag tänker på Stephen Kings miljöer i de nordöstra hörnet, jag tänker på den stora klyftan, jag tänker på OC´s Newport och jag tänker på Entourage´s Hollywood. Jag tänker på Miami beach med sina tattueringar, streetperformances och strandkroppar. Jag tänker på religiösa "soccer mom´s" och jag tänker på hillbillys. Jag tänker på Collegefounds men framförallt så tänker jag på Sean Penns mästerskildring Into the wild. Nu bär det av, into the wild...
Amelié från Montmartre
I dag har vi ätit kex med ost och tittat på Amelié från Montmartre.
Caroline, Tvättbjörn och jag vi tyckte alla att den var mysig, modig och kärleksspridande.
Vi var väldigt överens om att det var en trevlig film, Tvättbjörn vidhöll dock att söta söta Amelie och just hennes söthet var det som fick hjärtat att tycka om den lite extra.
Jag tycker att Tvättbjörns åsikter är klockrena, han har ett jävla klipp i sitt tyckande.
Ibland så kan jag anse att han resonerar lite korkat, men då får jag en skur av "furry fists" i ansiktet.
På tal om skurar av våld så kan jag ju med två brutna underarmar och en punkterad lunga tacka Fredrik och Trine för deras besök, tyvärr så tycker inte alla att det är lika roligt att gå hem, då blir det automatiskt bråk.
Caroline, Tvättbjörn och jag vi tyckte alla att den var mysig, modig och kärleksspridande.
Vi var väldigt överens om att det var en trevlig film, Tvättbjörn vidhöll dock att söta söta Amelie och just hennes söthet var det som fick hjärtat att tycka om den lite extra.
Jag tycker att Tvättbjörns åsikter är klockrena, han har ett jävla klipp i sitt tyckande.
Ibland så kan jag anse att han resonerar lite korkat, men då får jag en skur av "furry fists" i ansiktet.
På tal om skurar av våld så kan jag ju med två brutna underarmar och en punkterad lunga tacka Fredrik och Trine för deras besök, tyvärr så tycker inte alla att det är lika roligt att gå hem, då blir det automatiskt bråk.
Trouble
Amelié
Döden och ett bättre party
För vissa kommer döden som en trevlig omväxling från att inte ha levat, för andra blir det en kraftig kontrast men för oss allra allra flesta så är döden något som inte finns.
I går så fanns inte döden i nio timmar, den stod inte bakom hörnet, den väntade inte på gatan nedanför vår och den kunde därför aldrig höja sin lie och slå hål på kulisserna.
Döden var upptagen på andra håll, den vandrade ensam och väntade på ett bättre tillhåll än vårt.
För på en bättre fest så har hon inget att göra, döden, för visst måste det vara en hon?
/P
Jordnötter
Jag vaknade i morse med den där jävla tomheten i huvudet. Vätskebalansen var motsägelsefullt nog i obalans och det tog ett bra tag att förstå vad klockan var.
Jag fokuserade mig igenom de första vakna minutrarna och började metodiskt att titta mig runt i rummet, låta blicken glida över dataskärmen, över dörren och fönstret för att slutligen fastna på jordnötspåsen som låg på byrån.
Jordnötter tänkte jag, varför ligger det jordnötter på byrån?
Jag tittade i flera minuter och byggde upp ett begär efter de små onyttigheterna.
När jag kände mig redo så samlade jag all energi till en klump och studsade upp på vingliga ben.
Jag sträckte fram en uttorkad näve och just som den skulle till att hamstra jordnötspåsen så fattade lilldumskallen att det var ett pennfodral.
Så... ja.. det blev ett skrov på stan som kompensation för att jag hade otur när jag vaknade i morse.
BARA SÅ ATT NI VET
(jour jour jour)
Jag fokuserade mig igenom de första vakna minutrarna och började metodiskt att titta mig runt i rummet, låta blicken glida över dataskärmen, över dörren och fönstret för att slutligen fastna på jordnötspåsen som låg på byrån.
Jordnötter tänkte jag, varför ligger det jordnötter på byrån?
Jag tittade i flera minuter och byggde upp ett begär efter de små onyttigheterna.
När jag kände mig redo så samlade jag all energi till en klump och studsade upp på vingliga ben.
Jag sträckte fram en uttorkad näve och just som den skulle till att hamstra jordnötspåsen så fattade lilldumskallen att det var ett pennfodral.
Så... ja.. det blev ett skrov på stan som kompensation för att jag hade otur när jag vaknade i morse.
BARA SÅ ATT NI VET
(jour jour jour)
Angående Pizzeria Pompei
DET ÄR SVÅRT ATT BAKA PIZZA NÄR MAN INTE HAR NÅGRA ÖGON
Hämd
För att hämnas på staten så samlade jag ihop en grupp rebelliska människor i mitt hem.
Jag bjöd dessa på lite öl och någon cider varefter vi tillsammans beslutade oss för att ge igen på staten som dragit oss vid näsan gällande skatten.
Vi ritade linier på en whiteboard, vi diskuterade slumpen och vi pinpointade vikten av hemmaplan.
Vi insåg tidigt att Svenskaspel, statligt ägt, var vår bästa chans att ta tillbaks det som av oss tidigare tagits.
Svenska spel hade för kvällen oddset 3.40 på en bortaseger i matchen HV71 - Linköping, något som vi garvade bra länge åt, nu var bara frågan hur mycket vi ville ta av staten.
Stärkta av styrketåren satsade vi och åkte rakryggade iväg mot Old Williams för att bevittna våra profetsior slå in.
Redan i första perioden gjorde LHC 0-1, som vi dunkade rygg, det verkade som om vårt arbete skulle bära frukt.
I andra perioden gör HV71 1-1 och vi inser snabbt att vi för tillfället givit staten ytterligare tillskott och inte tvärt om.
Vi byter skådeplats och skådebröd, Olearys välkomnar oss och tredje perioden hinner bli relativt gammal innan LHC säkert sätter dit 1-2, ett resultat som står sig matchen ut.
Vi höjer glasen, nickar mot varandra och konstaterar att vi har kvitterat i matchen mot staten.
Vi bollar summor och diskuterar vikten av att vara ödmjuk trots framgång.
Vi tackar för en trevlig och lönsam kväll och går hem, tvåhundraelva kronor fattigare, vinsten inräknad.
Jag bjöd dessa på lite öl och någon cider varefter vi tillsammans beslutade oss för att ge igen på staten som dragit oss vid näsan gällande skatten.
Vi ritade linier på en whiteboard, vi diskuterade slumpen och vi pinpointade vikten av hemmaplan.
Vi insåg tidigt att Svenskaspel, statligt ägt, var vår bästa chans att ta tillbaks det som av oss tidigare tagits.
Svenska spel hade för kvällen oddset 3.40 på en bortaseger i matchen HV71 - Linköping, något som vi garvade bra länge åt, nu var bara frågan hur mycket vi ville ta av staten.
Stärkta av styrketåren satsade vi och åkte rakryggade iväg mot Old Williams för att bevittna våra profetsior slå in.
Redan i första perioden gjorde LHC 0-1, som vi dunkade rygg, det verkade som om vårt arbete skulle bära frukt.
I andra perioden gör HV71 1-1 och vi inser snabbt att vi för tillfället givit staten ytterligare tillskott och inte tvärt om.
Vi byter skådeplats och skådebröd, Olearys välkomnar oss och tredje perioden hinner bli relativt gammal innan LHC säkert sätter dit 1-2, ett resultat som står sig matchen ut.
Vi höjer glasen, nickar mot varandra och konstaterar att vi har kvitterat i matchen mot staten.
Vi bollar summor och diskuterar vikten av att vara ödmjuk trots framgång.
Vi tackar för en trevlig och lönsam kväll och går hem, tvåhundraelva kronor fattigare, vinsten inräknad.
Skatt 2
Det blir ingen bil
Det blir ingen båt
Och det blir definitivt ingen fotbollsklubb.
I Argentina spikar man plankor för fönstren och ställer tunga garderober framför ytterdörrarna.
Man laddar de gamla gevären och kikar ängsligt ut genom en liten glepa i persiennen.
Hör man ett ljud så höjer man geväret och de efterföljande sekundrarna så dubbleras pulsen samtidigt som adrenalinet skapar ett tillstånd av total fokus, man tittar och man väntar, man lyssnar och man hoppas, hoppas att det bara var en katt, eller en hund.
Men det var inte bara en katt, och det var inte bara en hund, utan det var....
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article2208821.ab
Det blir ingen båt
Och det blir definitivt ingen fotbollsklubb.
I Argentina spikar man plankor för fönstren och ställer tunga garderober framför ytterdörrarna.
Man laddar de gamla gevären och kikar ängsligt ut genom en liten glepa i persiennen.
Hör man ett ljud så höjer man geväret och de efterföljande sekundrarna så dubbleras pulsen samtidigt som adrenalinet skapar ett tillstånd av total fokus, man tittar och man väntar, man lyssnar och man hoppas, hoppas att det bara var en katt, eller en hund.
Men det var inte bara en katt, och det var inte bara en hund, utan det var....
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article2208821.ab
Skatt
De allra flesta har väl fått sina skattebesked vid det här laget. Alla jag har pratat med har fått tillbaks en smärre förmögenhet och jag kalkulerar stenhårt med att även jag kommer att få det.
Jag tänkte köpa:
1. En bil
2. En båt
3. Ett fotbollslag (Chelsea)
Bilen ska få spela mittback och båten ska bilda anfallspar med Drogba.
Into the wild
Så länge jag kan minnas har jag drömt om att resa till USA och åka bil genom det för mig magiska landet.
USA lite av en hägring, en plats i filmer och drömmar.
Min längtan, mina "cravings" och mina drömmar fick i går ytterligare syre i form av den film som jag hela mitt liv längtat efter.
Filmen som på så många sätt speglar det jag föreställer mig!
Så om ni ska se en film innan ni dör, ja då föreslår jag att det blir "Into the wild".
Sen att Eddie Vedder sjunger oss igenom landskapsåkningar, ja det gör det hela för mig... fulländat.
Tack för solen
Intressant rubrik!
Idag var dagen som vi alla behövde.
Vårkänslorna gjorde nacksving på oss som tvingas cykla till jobbet, det var helt fantastiskt.
Mörk choklad är det nya svart. Mörk choklad ersätter just nu allt mitt övriga godisintag. Jag äter en ruta per dag och är fullkomligt nöjd, det ni, sugarlovers...
Idag var dagen som vi alla behövde.
Vårkänslorna gjorde nacksving på oss som tvingas cykla till jobbet, det var helt fantastiskt.
Mörk choklad är det nya svart. Mörk choklad ersätter just nu allt mitt övriga godisintag. Jag äter en ruta per dag och är fullkomligt nöjd, det ni, sugarlovers...
SM
Det är fortfarande fullspäckat med hockey i TV.
Jag vill se allt, varenda sekund av varenda match, något som Caroline tycker är sådär.
Trots skeptisismen så har jag lyckats övertala henne att titta på hockey ett par gånger.
Hon är fortfarande mest intresserad av vad publiken sjunger men ställer vartefter tiden går mer och mer komplicerade frågor om spelet.
Här följer ett samtal från gårdagens semifinal mellan Linköping och Färjestad.
P - Det blev inget mål
C - Varför då?
P - Jag tror att det var folk i målgården
C - Ja, jag tror att målvakten var där
Men hon kämpar på den gode Caroline. En gång var vi faktiskt på plats live för att se HV mot AIK. Det var jag Magnus, Daniel, Caroline och den andra Caroline. I periodpausen tvingade tjejerna oss att byta platser så att de kunde diskutera drinkrecept, något som föreföll aningen viktigare.
Gustav har även han en del funderingar kring det här med hockey. När vi tittade på kvalserien så berättade han att han alltid undrat varför man inte bara ställer en 300kilosmänniska i målet som täcker överallt, han var mycket tydlig med att påpeka att sådana människor verkligen existerade. Fyrkantiga bjässar, väggar.
Vi har även råkat tvätta Torbjörn, han heter nu officiellt Tvättbjörn.
Jag vill se allt, varenda sekund av varenda match, något som Caroline tycker är sådär.
Trots skeptisismen så har jag lyckats övertala henne att titta på hockey ett par gånger.
Hon är fortfarande mest intresserad av vad publiken sjunger men ställer vartefter tiden går mer och mer komplicerade frågor om spelet.
Här följer ett samtal från gårdagens semifinal mellan Linköping och Färjestad.
P - Det blev inget mål
C - Varför då?
P - Jag tror att det var folk i målgården
C - Ja, jag tror att målvakten var där
Men hon kämpar på den gode Caroline. En gång var vi faktiskt på plats live för att se HV mot AIK. Det var jag Magnus, Daniel, Caroline och den andra Caroline. I periodpausen tvingade tjejerna oss att byta platser så att de kunde diskutera drinkrecept, något som föreföll aningen viktigare.
Gustav har även han en del funderingar kring det här med hockey. När vi tittade på kvalserien så berättade han att han alltid undrat varför man inte bara ställer en 300kilosmänniska i målet som täcker överallt, han var mycket tydlig med att påpeka att sådana människor verkligen existerade. Fyrkantiga bjässar, väggar.
Vi har även råkat tvätta Torbjörn, han heter nu officiellt Tvättbjörn.