Lundgren

Vi köpte för ett tag sedan en liten bollformad blomma, eller växt heter det väl.
Carolines viktigaste förmaning inför hennes avresa var att jag UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER fick glömma att vattna denne.

I morse får jag någon form av panik och undrar om "Bollen" överlevt natten, vilket den har. Jag går fram till honom och tittar på alla små täta löv. Han har blivit fet och ser äckligt nöjd ut där han står intill mackaronerna vid sidan av spisen. Vi utbyter en lång tystnad varpå jag spolar upp en stor tallrik vatten som jag sedan placerar eländet på. Nu får han suga i sig och må väl. Jag tänker i smyg, och bara i smyg, att detta blir övermäktigt mycket vatten även för Bollen. Fem minunter senare återvänder jag för att själv spola upp ett kallt glas vatten då jag till min fasa ser att Bollen har tömt tallriken. Han pekar på mig med sina små obehagliga lövfingrar och kräver mer. Han skakar och silar vattnet mellan de jordiga tänderna. Plötsligt spottar han ut en liten skvätt rätt ner på golvet bara för att jävlas.
Jag måttar ett slag mot den yviga auran av löv men Bollen glider smidigt undan några centimeter åt höger. Förbluffad och uppriktigt rädd backar jag utan att släppa honom med blicken ut ur köket. Jag kastar mig in i klädkammaren och sliter fram hammaren, väger den i handen och kan inte låta bli att le en aning. När jag kommer in i köket igen så ser jag hur Bollen har brutit lös gardinstången från väggen och riktar den mot mitt håll som om det vore ett trubbigt svärd.
Jag tvekar en aning och samtidigt ser jag hur gardinstången kommer svingande mot min högra tinning. Armen åker upp och får ta smällen som är förvånansvärt hård. Jag ångrar bittert att jag gav honom det där vattnet. Jag får tag i stången och under några sekunder kämpar vi för att få kontroll över den. Bollen gör ett avgörande ryck och jag förmår mig inte att hålla kvar vid stången. Han lirkar med vana rörelser in stången mellan hammarens skaft och slagyta samtidigt som han med en vridande rörelse avväpnar mig.
Under några sekunder fruktar jag det värsta. Bollen andas tungt och sträcker ånyo ut sin högerhand, han knyter den löviga näven och måttar för ett slag. Jag blundar och tänker på allt fint och vackert som jag fått uppleva, ingenting händer. När jag öppnar ögonen så står Bollen intill makaronerna alldeles vid spisen. Gardinerna hänger prydligt från sin intakta gardinstång och över rummet vilar en vänlig känsla. Jag har ingen aning om hur jag ska tackla situationen och lämar köket, men just som jag befinner mig i dörröppningen så prasslar det till. Jag sväljer teatraliskt och vänder mig om, ingenting.

Nu ska jag åka och köpa en kaktus, Caroline har visat i vilken kruka den ska rymmas och jag har stora nervösa klumpar av sten som hänger från min kropp. Sist jag skulle köpa blommor så köpte jag av misstag några i plast. Jag fick verkligen förklara att det inte var meningen.

Jag brukar förakta förkylningsoffer, nu slog det tillbaks.

Gårdagen spenderades i fosterställning ätandes halstabletter.
I dag känns det bättre om än inte bra.
Caroline är fortfarande i Oslo och jag är ledig, något som innebär att det finns två möjliga scenarion.

1. Jag ligger i min obäddade säng och kollar på film hela dagen

2. Jag får saker gjorda, handla... städa.

Vid 22 års ålder har så äntligen någon form av morgonrutin inrättats. Min ser ut såhär.

Vakna
Duscha
klä på
mixa något att dricka till frukost
Dricka samtidigt som Aftonbladet.se / Norran.se och ibland expressen.se scannas

Det är den konstanta delen av min morgonrutin. Någon som har något tips på standardhöjande aktiviteter just på morgonen?

Skjutsade just Caroline och Anna till flygplatsen. På väg hem får jag SMS

"Du skulle ha följt med in, Jan Gullio och Liza Marklund är här"

Och min hämnd?

 

Räknade just (med hjälp av eniro.se) ut att jag i snitt cyklar 6 mil i veckan!
Då har jag BARA räknat med sträckan till och från jobbet.
Jag är en maskin, jag är en Armstrong.

Det visade sig bli en såndär lagom-kväll i går på Balzac (Blackjack dealer som jag är)
Resultaten var varken bu eller bä och gästerna var trevliga. Inte ens Maya och Emma kunde förstöra kvällen när de i vanlig ordning försökte psyka ut mig genom diverse miner, men det var ganska nära.

Kvällens behållning kom dock mot slutet. Jag börjar vara lite trött och vid bordet sitter en kille längst ut till höger i sin ensamhet, killen har växlat in 500kr och är av den sorten som inte verkar bry sig om varesig vinst eller förlust, en skön person att ha vid bordet helt enkelt.
Det enda problemet är att han allt för ofta trycker ner sina allt för stora händer i sin halvfulla drink för att fiska upp de oemotsåndliga frukterna som lagt sig som en matta på glasets botten, men inte ens det kan få mig ur balans en kväll som denna.
Från ingenstans dyker en tjej upp, hon sätter sig i mitten och är en såndär som presenterar sig för folk, inklusive mig, men det gör inget... inte ens det gör något.
Så börjar vi spela...

Jag - 10, 20.
(Tjejen förlorar sin enda tjuga)
Tjejen - "Hurru" (till grävargossen), "Kan inte jag får en tjuga?"
GG - (slänger snabbt fram en tjuga till tjejen och ler)
Tjejen - "Det är så roligt att vinna när man riskerar andras pengar"

Spelet fortlöper, klockan närmar sig 02.00 och inte en sekund för tidigt så avsutar jag sista spelet och tackar för kvällen.
Nu kommer killens flickvän

Flickvän - "Hur mycket har du satsat?"
(GG blinkar till mig och jag uppfattar snabbt vad han menar, jag har sett det förr)
Jag - "En tia, eller var den en tjuga?"
Flickvän - "Nä, sluta nu. Hur mycket?"
Jag - "500..."
Flickvän - "Har du satsat 500 spänn?"
GG - "... jag minns inte"
(De båda småbråkar ett tag varpå flickvännen lämnar bordet)

Killen funderar, gräver upp de sista hallonen och vänder sig mot tjejen som tidigare fick 20kr

GG - "Jag vill ha tillbaks tjugan"
Tjej - "Va? Jag fick den"
GG - "Ja, och nu vill jag ha tillbaks den, rätt ska vara rätt"
Tjej - "Hahaha, nej, jag fick den ju, du gav den till mig"
GG - "Ge tillbaks tjugan!"
Tjej - "Nej!"
(Nu stormar flickvännen emellan de båda parterna då hon antagligen tror att någon försöker stjäla hennes pojkvän. I det uppstående tumultet så slås tjugan ur tjejens hand och Hallonpojken kastar sig över sin älskade skatt, trycker girigt ner den i byxfickan varpå han vänder sig mot mig och säger
-"Jag ber om ursäkt för det där"

Tjejen tar det med jämnmod och går skrattande därifrån... tyvärr har jag ingen att utbyta menande blickar med, men jag måste erkänna att jag myser av situationer som dessa.

Killen mådde väl dåligt för att flickvännen tyckt att han spelat bort för mycket. Han försöker reparera skadan genom att ta tillbaks en tjuga, EN TJUGA!! Som han anser sig ha rätt till. Han får sin tjuga, eller snarare tar den, men gör ju bort sig för all framtid... för en tuga, EN TJUGA!

"Daniel slog sönder sin loge"

Jag tittade just på bilden.  Det är ett hål i väggen, ungefär lika stort som en liten häl.

Jag föreställde mig hur Daniel slog, sparkade och tömde sin vapenarsenal på denna stackars loge, när dammet lagt sig så var där bara kvar en liten parkeringsplats.
Men som sagt, ett litet hål.