Cherryfest
Jag funderade länge på vilket bildtext jag skulle välja till denna. Jag har två alternativ. Äh, vi kör båda.
1. Man ser ju klart och tydligt vem som bär upp företaget Cherry Casino i Skellefteå!
2. Det var lite trångt på Olearys i Skellefteå, då kom vi på den briljanta idén att bygga på höjden.
Fan, det blev inte alls så bra som jag tänkt mig, kan detta bero på att Jennie (övre bildkant) hann posta bilden först?
Sorglöshet på flaska
Hanna och Per pratar lite på MSN
Per säger:
Men att du ALLTID skriver med versaler är lite jobbigt
hannaa - säger:
vadå versaler? stora bokstäver?
Per säger:
japp
hannaa - säger:
jamen jag pratar ju med versaler oxå
Per säger:
definitivt ett jävligt bra svar
Idol Christer
Vi hade en trevlig personalfest i går.
I dag har jag tvingats lida sviterna av mitt oansvariga beteende.
Jag åt en sanslöst god rådjurstek. Kanske det besta ever!
Tillockmed Martin som inte äter kött fick något avundsjukt i blicken när jag lät kniven falla genom det kriminellt möra köttet. Döm av min förvåning när minimajsan ger mig halva sin köttbit. Jag var lycklig och jag var tacksam.
När vi satt på förfesten så visar det sig att Christer "Peter Petrelli" Alexandersson Persson Karlsson Johansson har sökt till idol. Jag släpper allt och sliter fram min mobiltelefon, den med det borstade stålet, och resten är modern historia! Jag kunde ha filmat i dagar om inte Hanna med berått mot och knutna nävar attackerat mig. Det var inte bara en attack mot mig, utan även mot konsten. Hanna är trots attacken den i särklass mest sorglösa flickan jag någonsin har träffat. Martin kontrade med att jag var den i särklass mest frågvisa personen han någonsin mött. Martin har mött många, han är ju trots allt äldre än Egypten!
I dag har jag tvingats lida sviterna av mitt oansvariga beteende.
Jag åt en sanslöst god rådjurstek. Kanske det besta ever!
Tillockmed Martin som inte äter kött fick något avundsjukt i blicken när jag lät kniven falla genom det kriminellt möra köttet. Döm av min förvåning när minimajsan ger mig halva sin köttbit. Jag var lycklig och jag var tacksam.
När vi satt på förfesten så visar det sig att Christer "Peter Petrelli" Alexandersson Persson Karlsson Johansson har sökt till idol. Jag släpper allt och sliter fram min mobiltelefon, den med det borstade stålet, och resten är modern historia! Jag kunde ha filmat i dagar om inte Hanna med berått mot och knutna nävar attackerat mig. Det var inte bara en attack mot mig, utan även mot konsten. Hanna är trots attacken den i särklass mest sorglösa flickan jag någonsin har träffat. Martin kontrade med att jag var den i särklass mest frågvisa personen han någonsin mött. Martin har mött många, han är ju trots allt äldre än Egypten!
Angående Gustav Ros inlägg
"
När en individ under 25 år handlar på systemet förväntas denne person visa legitimation, helst utan att biträdet behöver be om det. Skulle alla ha sitt leg framme så skulle ingen under 20 få köpa ut alkoholhaltiga drycker på systemet. Det skulle dessutom gå snabbt och smidigt om alla hade det framme istället för att stå och fumla med det när man blir tillfrågad. Tänk vad bra om alla gjorde så.
Men inte Per, självklart så ska han tjafsa och ifrågasätta personens förmåga att utföra sitt jobb, och sätter honom i en svår position helt utan anledning. Pers beteende leder i förlängningen till längre köer samt att en större andel av de minderåriga som försöker köpa på systemet lyckas. Dessutom har han mage att kalla personen som han lyckats hetsa till att inte sköta sitt jobb för paragrafryttare........
Detta anser Per en "triumf". "Över vad?" frågar jag då. Över sunt förnuft?
Allt jag kan säga är: Svagt Per, svagt..... ;)"
Det är givetvis helt rätt att ifrågasätta mitt förkastliga beteende, där slog du huvudet på spiken! MER SÅNT!
Ett hål i pizzan och ett annat i huvudet
Vi var på stan i dag jag och Caroline.
Mina målsättningar var att hitta lite kläder.
Caroline tog över showen och trots att hon bara skulle följa med som stöd så var det hon som köpte.
Sedan blev vi lite hungriga och då Tatung envisades med en lång kö så valde vi Pompeji, något vi bittert kom att ångra.
Jag vet inte om ni någonsin ätit där. När man kommer in så möts man av en stor fontän som lever om, den var turligt nog avstängd idag. När man går några steg till så kommer den där ryskaktiga kvinnan och tittar bort samtidigt som hon väser "i hörnet" och går förbi. Man får vara uppmärksam, annars missar man var hon pekar.
Inga hej, inga leenden... bara "i hörnet".
Sedan beställer man. Caroline en fläskfilé och jag en grispizza.
Sedan får man maten och då ser det ut såhär.
"Går det bra att det är ett hål i pizzan?"
-"Ja det gör inget"
inombords så skriker jag
Man kan ju tycka att dagen inte kan bli så mycket värre.
Men nu kommer jag att berätta något som får mig att skälva i grunden.
Jag kliver in på systemet. Roffar snabbt och vant ned mina varor i den gråa kundkorgen.
Med kvicka ögon upptäcker jag en kassa utan kö dit jag snabbt går.
Jag börjar lasta upp varorna och ser att killen bakom kassan är en jämnårig kille från skolan. Han gick i min paralellklass, vi läste nog tillockmed Tyska tillsammans.
Jag känner ett rus av lycka, för första gången så slipper jag visa leg på systemet, TRIUMF!
"Hej"
-"Tjenare"
-"Vill du ha någon påse till det där?"
-"Ja jag tar en påse"
-"Har du något leg?"
(Jag stannar i en rörelse och tittar in i djuped av hans själ för att söka svar)
-"Nog vet väl du att jag är 85-a?"
-"Man kan aldrig vara säker"
-"Men du gick ju i min paralellklass?"
-"Inte kommer man väl ihåg alla Ursvikare som är 85or"
-"Men du kommer ihåg att jag är Ursvikare?"
-"Hehe, ja det är i och för sig sant"
-"Kvitto?"
-"Nej"
Paragrafrytteriet har fått ett nytt ansikte.
Mina målsättningar var att hitta lite kläder.
Caroline tog över showen och trots att hon bara skulle följa med som stöd så var det hon som köpte.
Sedan blev vi lite hungriga och då Tatung envisades med en lång kö så valde vi Pompeji, något vi bittert kom att ångra.
Jag vet inte om ni någonsin ätit där. När man kommer in så möts man av en stor fontän som lever om, den var turligt nog avstängd idag. När man går några steg till så kommer den där ryskaktiga kvinnan och tittar bort samtidigt som hon väser "i hörnet" och går förbi. Man får vara uppmärksam, annars missar man var hon pekar.
Inga hej, inga leenden... bara "i hörnet".
Sedan beställer man. Caroline en fläskfilé och jag en grispizza.
Sedan får man maten och då ser det ut såhär.
"Går det bra att det är ett hål i pizzan?"
-"Ja det gör inget"
inombords så skriker jag
Man kan ju tycka att dagen inte kan bli så mycket värre.
Men nu kommer jag att berätta något som får mig att skälva i grunden.
Jag kliver in på systemet. Roffar snabbt och vant ned mina varor i den gråa kundkorgen.
Med kvicka ögon upptäcker jag en kassa utan kö dit jag snabbt går.
Jag börjar lasta upp varorna och ser att killen bakom kassan är en jämnårig kille från skolan. Han gick i min paralellklass, vi läste nog tillockmed Tyska tillsammans.
Jag känner ett rus av lycka, för första gången så slipper jag visa leg på systemet, TRIUMF!
"Hej"
-"Tjenare"
-"Vill du ha någon påse till det där?"
-"Ja jag tar en påse"
-"Har du något leg?"
(Jag stannar i en rörelse och tittar in i djuped av hans själ för att söka svar)
-"Nog vet väl du att jag är 85-a?"
-"Man kan aldrig vara säker"
-"Men du gick ju i min paralellklass?"
-"Inte kommer man väl ihåg alla Ursvikare som är 85or"
-"Men du kommer ihåg att jag är Ursvikare?"
-"Hehe, ja det är i och för sig sant"
-"Kvitto?"
-"Nej"
Paragrafrytteriet har fått ett nytt ansikte.
Akta er!
Jag är rädd, mycket rädd.
Jag lyssnar efter misstänkta ljud och lever ett liv med släckta lampor.
Jag har stoppat kökskniven i framfickan och alla persienner är neddragna.
Orsaken till detta beteende är att vargpojken har rymt!
Om ni läser artikeln så kommer ni förstå att det inte är själva pojken jag är rädd för.
Vad jag i själva verket är rädd för, så inåthelvete rädd, är hans långa gulnande och snedvridna tånaglar.
Tänk dig dessa rispandes mot din mjuka hud om natten.
Tänk att du äter en hamburgare, tuggar i dig något hårt och hittar dessa i munnen.
Tänk dig att du ska fria till din älskade. Öppnar asken som håller ringen, men i stället för en ring så ligger stortånageln och luktar vargpojke i dina skakande händer.
Nä, tacka vetja Hajpojken!
Jag lyssnar efter misstänkta ljud och lever ett liv med släckta lampor.
Jag har stoppat kökskniven i framfickan och alla persienner är neddragna.
Orsaken till detta beteende är att vargpojken har rymt!
Om ni läser artikeln så kommer ni förstå att det inte är själva pojken jag är rädd för.
Vad jag i själva verket är rädd för, så inåthelvete rädd, är hans långa gulnande och snedvridna tånaglar.
Tänk dig dessa rispandes mot din mjuka hud om natten.
Tänk att du äter en hamburgare, tuggar i dig något hårt och hittar dessa i munnen.
Tänk dig att du ska fria till din älskade. Öppnar asken som håller ringen, men i stället för en ring så ligger stortånageln och luktar vargpojke i dina skakande händer.
Nä, tacka vetja Hajpojken!
Julafton
Så var julafton över igen.
Jag åt mycket, fick mycket och åt ännumer.
Ferdinand var som vanligt olidligt dåligt.
Jul är lite speciellt. Kul att alla hemvändare vänder just hemmåt på jul.
Kroglivet blir för en vecka heltplötsligt VÄLDIGT hektiskt.
Dessvärre ska jag sitta och dela kort till dom här hemvändarasen i natt.
Jag åt mycket, fick mycket och åt ännumer.
Ferdinand var som vanligt olidligt dåligt.
Jul är lite speciellt. Kul att alla hemvändare vänder just hemmåt på jul.
Kroglivet blir för en vecka heltplötsligt VÄLDIGT hektiskt.
Dessvärre ska jag sitta och dela kort till dom här hemvändarasen i natt.
Cookies
Mamma är i köket vad Jan Guillou är vid skrivmaskinen, produktiv.
Hon har gjort en massa julgodis till oss.
Jag åt en av "rockyroads" kakorna i morse. Big mistake.
Hela dagen på jobbet så kunde jag bara tänka på kakans konsistens.
Jag försökte stilla begäret med en packe damsugare. Naivt.
Jag har fortfarande kvar julklappar att handla, jag tror det löser sig. Naivt.
Jag hoppar över träningen idag, jag tror att det känns bättre i morgon. Naivt.
Jag börjar 06.00 i morgon, jag tänker... skönt att sluta tre. Naivt.
Christer på jobbet är rolig. Han och jag har båda sett första säsongen av Heroes.
Vi har båda gjort ett "vilken hero är du" test på facebook.
han blev den mångfaciterade Peter Petrelli.
Jag blev idioten, den kraftlöse och intetsägande Ando.
Ibland ringer Christer på interntelefonen och säger "Kom och hjälp mig Ando"
Han tycker att han är jävligt klurig och smart.
Jag står likt min hero-karaktär bara dum och tyst i telefonen.
När jag cyklar hem så springer det ut 20 reflexvästklädda löpare mitt framför mig på cykelbanan.
Jag försöker göra en smidig omkörning.
När de bakre löparna får se mig så börjar dom skrika och hoppa.
Alla andra löpare gör likadant, jag fattar ingenting, som om dom vore djur på väg att skjutas.
Dom hoppar åt alla håll och självklart även åt mitt. Jag får bromsa och det blir givetvis pinsamt när jag måste sätta ner foten för att inte ramla.
Ledarlöparens läppar rör sig mot mitt håll men orden tystas av Janis Joplins hesa "Bobby McGee". Jag anar att hon är upprörd över att jag förstörde deras jobbingtur, deras flås.
Som om det var påväg att bli en fruktansvärd katastrof?
Jag tröstar mig med att dom ser korkade ut där dom springer i grupp med västar, mycket korkade.
P
Hon har gjort en massa julgodis till oss.
Jag åt en av "rockyroads" kakorna i morse. Big mistake.
Hela dagen på jobbet så kunde jag bara tänka på kakans konsistens.
Jag försökte stilla begäret med en packe damsugare. Naivt.
Jag har fortfarande kvar julklappar att handla, jag tror det löser sig. Naivt.
Jag hoppar över träningen idag, jag tror att det känns bättre i morgon. Naivt.
Jag börjar 06.00 i morgon, jag tänker... skönt att sluta tre. Naivt.
Christer på jobbet är rolig. Han och jag har båda sett första säsongen av Heroes.
Vi har båda gjort ett "vilken hero är du" test på facebook.
han blev den mångfaciterade Peter Petrelli.
Jag blev idioten, den kraftlöse och intetsägande Ando.
Ibland ringer Christer på interntelefonen och säger "Kom och hjälp mig Ando"
Han tycker att han är jävligt klurig och smart.
Jag står likt min hero-karaktär bara dum och tyst i telefonen.
När jag cyklar hem så springer det ut 20 reflexvästklädda löpare mitt framför mig på cykelbanan.
Jag försöker göra en smidig omkörning.
När de bakre löparna får se mig så börjar dom skrika och hoppa.
Alla andra löpare gör likadant, jag fattar ingenting, som om dom vore djur på väg att skjutas.
Dom hoppar åt alla håll och självklart även åt mitt. Jag får bromsa och det blir givetvis pinsamt när jag måste sätta ner foten för att inte ramla.
Ledarlöparens läppar rör sig mot mitt håll men orden tystas av Janis Joplins hesa "Bobby McGee". Jag anar att hon är upprörd över att jag förstörde deras jobbingtur, deras flås.
Som om det var påväg att bli en fruktansvärd katastrof?
Jag tröstar mig med att dom ser korkade ut där dom springer i grupp med västar, mycket korkade.
P
Zlatan
Jag måste dela med mig av en dröm.
I natt jag drömde....
Jag hängde utanför en OK-mack mitt på sommaren.
Plötsligt kliver Zlatan ut ur en bil tillsammans med stora delar av Inters fotbollslag.
Jag känner ett starkt begär av att spela svårflirtad och tittar knappt på grabbarna.
Zlatan med vänner sliter fram en fotboll och börjar trixa.
Nu ansluter en massa barn som ivrigt börjar fota stjärnorna.
Jag smyger upp kameran, vill VERKLIGEN inte att någon ska se att jag vill föreviga detta ögonblick.
Som vanligt går det dåligt i drömmen. Jag får inte på kameran, hur jag än gör.
Jag drabbas av panik. Zlatan, ingen kommer tro mig, INGEN!
Tillslut efter säkert 30 dream minutes så startar kameran. Och jag fångar Zlatan på bild.
Då vänder sig mannen från Rosengård om, kliver fram till mig och tittar.
Jag tittar tillbaks.
Zlatan sliter därefter upp en rakapparat ur fickan och rakar av allt sitt hår, han gör en Britney!
När den sista locken har fallit så inser jag till min förtvivlan att det inte är Zlatan.
Det är någon helt annan, som inte är det minsta lik.
Håret hade lurat alla.
Nu ser han mer ut som en fet José Gonzales.
Jag vaknar och känner mig dum. Lurad. Fet.
P
I natt jag drömde....
Jag hängde utanför en OK-mack mitt på sommaren.
Plötsligt kliver Zlatan ut ur en bil tillsammans med stora delar av Inters fotbollslag.
Jag känner ett starkt begär av att spela svårflirtad och tittar knappt på grabbarna.
Zlatan med vänner sliter fram en fotboll och börjar trixa.
Nu ansluter en massa barn som ivrigt börjar fota stjärnorna.
Jag smyger upp kameran, vill VERKLIGEN inte att någon ska se att jag vill föreviga detta ögonblick.
Som vanligt går det dåligt i drömmen. Jag får inte på kameran, hur jag än gör.
Jag drabbas av panik. Zlatan, ingen kommer tro mig, INGEN!
Tillslut efter säkert 30 dream minutes så startar kameran. Och jag fångar Zlatan på bild.
Då vänder sig mannen från Rosengård om, kliver fram till mig och tittar.
Jag tittar tillbaks.
Zlatan sliter därefter upp en rakapparat ur fickan och rakar av allt sitt hår, han gör en Britney!
När den sista locken har fallit så inser jag till min förtvivlan att det inte är Zlatan.
Det är någon helt annan, som inte är det minsta lik.
Håret hade lurat alla.
Nu ser han mer ut som en fet José Gonzales.
Jag vaknar och känner mig dum. Lurad. Fet.
P
Elvis
Jag lyssnar på Elvis 30 greatest hits.
Jag diskar, jag städar och jag gör det med en jävla entusiasm.
Jag är fullpumpad av energi och jag välkommnar dagen.
Det är tisdag men det skiter jag i.
Det är jobb till halv nio i kväll, men inte ens det kan få mig ur "the zone".
Om jag fick lägga en straff i en VM final hade den suttit i krysset, oavsett sport.
Om jag hade ställt upp i melodifestivalen hade jag vunnit, oavsett motstånd.
I går fick jag och många med mig brev från försvarsmakten.
I brevet låg en ram och ett tillhörande pussel.
På den tomma ramen står det "Ring detta nummer xxx"
När man lagt pusslet så bildar det någon slags kod.
18794 typ.
Jag tänker givetvis inte ringa, min nyfikenhet är totalt utebliven. Försvarsmakten har misslyckats med mig.
Jag vet PRECIS vad som väntar.
(lägg märke till de blå orden i bakgrunden. Ord som "kamrat", "Skillnad", "Stridsvagn" och "Mod" ska få oss osäkra pojkvaskrar att utbrista i målbrottshemsökta stridsrop. Vi ska peppas för syftet FRED)
"Hej, jag har lagt ett pussel står att jag ska ringa hit."
-"Välkommen, du är en av de få utvalda, ge mig den hemliga koden"
-"Den hemliga koden?"
-"Ja, du har väl löst det avancerade pusslet?"
-"Jo, förvisso"
-"Koden."
-"18794"
-"Grattis, du är lämpad att genomgå officiersutbildningen"
-"Nej, det är jag inte"
-"Jo, du löste pusslet"
-"Jag hade löst det där pusslet när jag var fyra, dessutom så bör ni veta att jag inte har någon motivation när det gäller armén, det har ni fan papper på."
-"Vi anser att..."
*klick*
Dom är lömska dom där militärerna, alltför lömska. Klippska också, sådär gammeldags hurtigklippska.
Jag diskar, jag städar och jag gör det med en jävla entusiasm.
Jag är fullpumpad av energi och jag välkommnar dagen.
Det är tisdag men det skiter jag i.
Det är jobb till halv nio i kväll, men inte ens det kan få mig ur "the zone".
Om jag fick lägga en straff i en VM final hade den suttit i krysset, oavsett sport.
Om jag hade ställt upp i melodifestivalen hade jag vunnit, oavsett motstånd.
I går fick jag och många med mig brev från försvarsmakten.
I brevet låg en ram och ett tillhörande pussel.
På den tomma ramen står det "Ring detta nummer xxx"
När man lagt pusslet så bildar det någon slags kod.
18794 typ.
Jag tänker givetvis inte ringa, min nyfikenhet är totalt utebliven. Försvarsmakten har misslyckats med mig.
Jag vet PRECIS vad som väntar.
(lägg märke till de blå orden i bakgrunden. Ord som "kamrat", "Skillnad", "Stridsvagn" och "Mod" ska få oss osäkra pojkvaskrar att utbrista i målbrottshemsökta stridsrop. Vi ska peppas för syftet FRED)
"Hej, jag har lagt ett pussel står att jag ska ringa hit."
-"Välkommen, du är en av de få utvalda, ge mig den hemliga koden"
-"Den hemliga koden?"
-"Ja, du har väl löst det avancerade pusslet?"
-"Jo, förvisso"
-"Koden."
-"18794"
-"Grattis, du är lämpad att genomgå officiersutbildningen"
-"Nej, det är jag inte"
-"Jo, du löste pusslet"
-"Jag hade löst det där pusslet när jag var fyra, dessutom så bör ni veta att jag inte har någon motivation när det gäller armén, det har ni fan papper på."
-"Vi anser att..."
*klick*
Dom är lömska dom där militärerna, alltför lömska. Klippska också, sådär gammeldags hurtigklippska.
JUL
Julen är snart här. MQ reklamen med Måns och Agnes ger mig julstämning och det känns sådär.
Caroline har tjatat länge på en ny gran. Jag har hävdat att förra årets gran var riktigt fin.
Caroline tjatar och jag säger nej.
Precis som vanligt så gör Caroline precis som hon vill och köper oavsett min hårda linie en ny gran.
Jag skakar på huvudet och menar att förra årets gran var jättefin, tät och mysig.
Vi sätter upp den nya granen och jämför med fotografier från förra året.
Jag har verkligen ingen lust att fortsätta den här gran diskussionen...
Granen 06
Granen 07
Skandal, komplott och konspiration
Jag har jobbat hela helgen. Det har varit väldigt hektiskt men långt ifrån det värsta.
För några veckor sedan utlyste expressen.se en tävling.
Man skulle skildra ett reseminne med 1000-tecken.
Priset var en jordenruntresa.
Jag ställde upp och skrev bidragens bidrag.
Jag tömde min hjärna på magi och när jag läste det färdiga resultatet så insåg jag att vinsten var min.
Jag har planerat och förberett mig för segerintervjuer och själva resan.
För någon dag sedan damp mailet jag så länge väntat på ner i inkorgen. EXPRESSEN.se RESA
Pulsen ökade och jag knöt segernäven i fickan.
Själva mailet berättade bara att en vinnare hade utsetts och med hjälp av en länk kunde man kika på vinnarbidraget.
Jag klickade på länken och kunde inte låta bli att undra hur min text skulle se ut med expressens layout.
Jag börjar läsa och förstår plötsligt ingenting.
Det är nämligen INTE MIN TEXT!
Vad som har hänt är oklart men någonting har gått väldigt snett.
En 46årig förskolefröken omringad av barn sitter och spelar förvånad på en taskig bild i övre skärmkant.
"Fröken vann" citeras ett av de lömska barnen. Självklart. Där slår det mig. Så måste det vara.
Dom små elaka men ack så lömska barnen har gått samman och röstat på fröken för att slippa henne.
Det är ju solklart. Fröken fattar ingenting, expressen fattar ingenting.
"Ledarbarnet" tittar överlägset in i kameran och allt är bara så djävla tydligt.
En skandal utspelas utan att någon fattar ett enda dugg.
Så nu måste jag betala ur egen ficka om jag vill åka jorden runt och det känns jäkligt surt att ett gäng småglin är orsaken till det. Vad gör man? Propagerar för preventivmedel kanske, vi får se.
För några veckor sedan utlyste expressen.se en tävling.
Man skulle skildra ett reseminne med 1000-tecken.
Priset var en jordenruntresa.
Jag ställde upp och skrev bidragens bidrag.
Jag tömde min hjärna på magi och när jag läste det färdiga resultatet så insåg jag att vinsten var min.
Jag har planerat och förberett mig för segerintervjuer och själva resan.
För någon dag sedan damp mailet jag så länge väntat på ner i inkorgen. EXPRESSEN.se RESA
Pulsen ökade och jag knöt segernäven i fickan.
Själva mailet berättade bara att en vinnare hade utsetts och med hjälp av en länk kunde man kika på vinnarbidraget.
Jag klickade på länken och kunde inte låta bli att undra hur min text skulle se ut med expressens layout.
Jag börjar läsa och förstår plötsligt ingenting.
Det är nämligen INTE MIN TEXT!
Vad som har hänt är oklart men någonting har gått väldigt snett.
En 46årig förskolefröken omringad av barn sitter och spelar förvånad på en taskig bild i övre skärmkant.
"Fröken vann" citeras ett av de lömska barnen. Självklart. Där slår det mig. Så måste det vara.
Dom små elaka men ack så lömska barnen har gått samman och röstat på fröken för att slippa henne.
Det är ju solklart. Fröken fattar ingenting, expressen fattar ingenting.
"Ledarbarnet" tittar överlägset in i kameran och allt är bara så djävla tydligt.
En skandal utspelas utan att någon fattar ett enda dugg.
Så nu måste jag betala ur egen ficka om jag vill åka jorden runt och det känns jäkligt surt att ett gäng småglin är orsaken till det. Vad gör man? Propagerar för preventivmedel kanske, vi får se.
Beröm
Caroline kommer hem och jag visar ivrigt min nya design.
-"Varför är det så dålig skärpa på bilderna?"
-"Det ska ju vara så, det är en effekt"
-"Blir det inte bättre med vanliga?"
-"Nej"
Nu går vi på kriti och äter en bit mat.
-"Varför är det så dålig skärpa på bilderna?"
-"Det ska ju vara så, det är en effekt"
-"Blir det inte bättre med vanliga?"
-"Nej"
Nu går vi på kriti och äter en bit mat.
Designern
Det blev sent i går.
Jag var fast besluten att ändra min intetsägande design.
Jag har förtvivlat svårt för html. Min avancerade hjärna har snart anammat konceptet.
Jag är väldigt nöjd med min header (de 4 bilderna och lundgren.blogg.se)
De fyra bilderna kommer att bytas ut med jämna mellanrum.
Om DU har en bild som du vill visa för världen (mina 25 läsare) så skicka den, och håll tummarna.
I går visade dom ett program om "extrema åkattraktioner" på Tv.
Detta förde mig tillbaks till den där dagen i Time Square Kuala Lumpur.
Time Square är ett köpcentrum där man byggt ett nöjesfält inomhus.
På detta nöjesfält finns världens näst längsta inomhusbergockdalbana.
Jag var livrädd men väldigt "pumped" och "excited" och "happy" men framförallt livrädd.
Knatte fnatte och Caroline såg bara de roliga i äventyret. Jag såg blod, mitt blod.
När vi skulle betala så uppmärksammar sällskapet en "maximum hight" skylt. Strecket är en bra bit under min resliga hjässa och jag anar smolk i bägaren.
Knattarna tycker givetvis att jag ska huka mig och ta risken. Jag övertalas metodiskt och sjunker ihop.
Den listiga kvinnan i biljettkassan synar min bluff och genast är jag omringad av illasinnad personal.
"You cant go" säger dom, "to long sir"
Det heter to tall tänker jag.
Det har kommit att handla om stolthet och heder. Jag är beredd att offra mitt liv för att slippa förnedringen som det innebär om jag måste gå tillbaks till åskådarskaran.
"I will go at my own risk" bräker jag gång på gång samtidigt som jag tappar hoppet.
Efter lite tjat så går personalen med på att jag får testa om jag rymms i stolarna. (Bara lång, inte fet altså)
Jag anar triumf och blir hänvisad att ta plats i en annan attraktion med identiska stolar.
Med en katts smidighet glider jag ned i vad som kan bli min grav om det vill sig illa.
Allt känns väldigt bra. Då plötsligt fäller den lille mannen ner byglarna över mina för högt placerade axlar och en blixt av smärta formligen sköljer över mig.
Jag biter ihop, tänker på annat och försöker se glad ut. I ungefär fem sekunder överväger jag att bluffa smärtan men jag inser snabbt att en tur i bergockdalbanan skulle vara outhärdlig.
Jag ler och säger "It wont work..."
Det gör ont, riktigt ont. Jag sitter verkligen fast.
Personalen skrattar, småpratar och gör inga ansatser att rädda mig.
Jag sväljer stoltheten och säger
"It really hurts"
Personalen skrattar, tittar på mig, börjar sakta och då menar jag SAKTA gå mot kontrollrummet.
Efter vad som känns som en evighet så lossar dom äntligen byglarna och jag smyger snabbt ut ur nöjesparken för att bevittna turen från läktarplats. Jag är riktigt arg.
Jag förbannar dvärgbefolkningen och känner mig lite kränkt.
Som för att göra allt lite värre så åker knattarna inte mindre än 3 turer.
Jag väntar i en evighet och när dom äntligen kommer tillbaka så säger dom
"Du missade inget jättekul, det var sådär, gick inte så fort som det såg ut".
Jag anar en konspiration, men känner mig genast väldigt glad. Som att jag har vunnit en liten seger!
Senare dricker jag en FANTASTISK smoothie liknande drink och förlåter ett helt land.
Jag är en stor man... på många sätt.
Jag var fast besluten att ändra min intetsägande design.
Jag har förtvivlat svårt för html. Min avancerade hjärna har snart anammat konceptet.
Jag är väldigt nöjd med min header (de 4 bilderna och lundgren.blogg.se)
De fyra bilderna kommer att bytas ut med jämna mellanrum.
Om DU har en bild som du vill visa för världen (mina 25 läsare) så skicka den, och håll tummarna.
I går visade dom ett program om "extrema åkattraktioner" på Tv.
Detta förde mig tillbaks till den där dagen i Time Square Kuala Lumpur.
Time Square är ett köpcentrum där man byggt ett nöjesfält inomhus.
På detta nöjesfält finns världens näst längsta inomhusbergockdalbana.
Jag var livrädd men väldigt "pumped" och "excited" och "happy" men framförallt livrädd.
Knatte fnatte och Caroline såg bara de roliga i äventyret. Jag såg blod, mitt blod.
När vi skulle betala så uppmärksammar sällskapet en "maximum hight" skylt. Strecket är en bra bit under min resliga hjässa och jag anar smolk i bägaren.
Knattarna tycker givetvis att jag ska huka mig och ta risken. Jag övertalas metodiskt och sjunker ihop.
Den listiga kvinnan i biljettkassan synar min bluff och genast är jag omringad av illasinnad personal.
"You cant go" säger dom, "to long sir"
Det heter to tall tänker jag.
Det har kommit att handla om stolthet och heder. Jag är beredd att offra mitt liv för att slippa förnedringen som det innebär om jag måste gå tillbaks till åskådarskaran.
"I will go at my own risk" bräker jag gång på gång samtidigt som jag tappar hoppet.
Efter lite tjat så går personalen med på att jag får testa om jag rymms i stolarna. (Bara lång, inte fet altså)
Jag anar triumf och blir hänvisad att ta plats i en annan attraktion med identiska stolar.
Med en katts smidighet glider jag ned i vad som kan bli min grav om det vill sig illa.
Allt känns väldigt bra. Då plötsligt fäller den lille mannen ner byglarna över mina för högt placerade axlar och en blixt av smärta formligen sköljer över mig.
Jag biter ihop, tänker på annat och försöker se glad ut. I ungefär fem sekunder överväger jag att bluffa smärtan men jag inser snabbt att en tur i bergockdalbanan skulle vara outhärdlig.
Jag ler och säger "It wont work..."
Det gör ont, riktigt ont. Jag sitter verkligen fast.
Personalen skrattar, småpratar och gör inga ansatser att rädda mig.
Jag sväljer stoltheten och säger
"It really hurts"
Personalen skrattar, tittar på mig, börjar sakta och då menar jag SAKTA gå mot kontrollrummet.
Efter vad som känns som en evighet så lossar dom äntligen byglarna och jag smyger snabbt ut ur nöjesparken för att bevittna turen från läktarplats. Jag är riktigt arg.
Jag förbannar dvärgbefolkningen och känner mig lite kränkt.
Som för att göra allt lite värre så åker knattarna inte mindre än 3 turer.
Jag väntar i en evighet och när dom äntligen kommer tillbaka så säger dom
"Du missade inget jättekul, det var sådär, gick inte så fort som det såg ut".
Jag anar en konspiration, men känner mig genast väldigt glad. Som att jag har vunnit en liten seger!
Senare dricker jag en FANTASTISK smoothie liknande drink och förlåter ett helt land.
Jag är en stor man... på många sätt.
Bergockdalbanan
Twists and bends
oroväckande rökutveckling i planet
Knattarna och jag på en strand i ett paradis långt ifrån dig
Varsågod Gustav. Ett syftningsfel som ger gratis dricka!
Yatzy bloggen
Det håller på att utveckla sig till en Yatzy blogg.
I går 0-6
idag.
0-3.
Totalt 0-9.
Jag ledde inför sista slaget. Behövde bara 2st treor för att vinna.
Jag slår ett slag. Ingen trea.
Jag slår två slag. Ingen trea.
Jag slår tre slag. En trea, aldrig mera Yatzy.
Det är inte ens lite roligt längre, inte det minsta.
I går 0-6
idag.
0-3.
Totalt 0-9.
Jag ledde inför sista slaget. Behövde bara 2st treor för att vinna.
Jag slår ett slag. Ingen trea.
Jag slår två slag. Ingen trea.
Jag slår tre slag. En trea, aldrig mera Yatzy.
Det är inte ens lite roligt längre, inte det minsta.
Bittert
I går kväll spelade vi lite Yatzy jag och Caroline.
Hon vinner alltid, vi brukar skämta om det.
I går vann hon med 6-0.
Den dåliga förloraren i mig ville slå sönder köket och spola ner tärningarna.
Hon ler, säger "ge mig några femmor" och slår några femmor.
Jag slår och får allt annat än vad jag önskar mig.
Jag behåller lugnet efter 0-3 och ber om att få spela igen.
Jag leder matchen men precis som alla andra gånger så får jag ingenting de sista 5 slagen.
Caroline säger "Oj, jag behöver Yatzy", ler och får yatzy.
Jag biter ihop käkarna allt vad jag kan.
0-4 och jag ber om att få spela igen.
Allt jag vill är att vinna en gång.
Jag förlorar.
0-5, det känns bara löjligt. Jag skulle inte förlora fem raka mot Tiger Woods i golf.
Sista omgången, jag förlorar med 7 poäng.
0-6. Tärningar är djävulens verktyg.
Jag tröstduschar och somnar så bitter.
Jag drömmer att jag dör i en bilolycka signerad Gustav Ros.
Att byta paket
Diskuterade julklappar med Marklund Emil. Han påstår att det heter "att byta julklappar".
Jag tycker att ordet byta bör bytas ut mot ordet ge.
byta... det ger en girig klang. Ge utan att förvänta sig att få, även om man innerst inne vet att man får.
Att just byta, det får mig att tänka på när jag fyllde år en sommar.
Min vapendragare Fredrik fyller några dagar efter mig och vi brukar försöka ge varandra.
När jag fyllde år så kom vi på den geniala idén att jag fick låna 800spänn av Fredik.
Dagarna gick och så kom hans födelsedag, varpå han helt sonika fick tillbaks sina slantar.
Vi var nöjda och glada, kände oss givmilda. Vi hade spenderat 800:- på varandra och glömde helt att det är tanken som räknas.
Nu vet vi bättre, sist jag fyllde år så fick jag massor av honom, utan krav på återbetalning.
När han fyllde så fick han massor. Och som glädjen sprudlade ur den lilles ögon!
Mina damer och herrar, att ge... det är det som är det allra vackraste
(Presenter mottages gärna, mindre presenter i brevlåda, större kan lämnas nedanför trappen)
Jag tycker att ordet byta bör bytas ut mot ordet ge.
byta... det ger en girig klang. Ge utan att förvänta sig att få, även om man innerst inne vet att man får.
Att just byta, det får mig att tänka på när jag fyllde år en sommar.
Min vapendragare Fredrik fyller några dagar efter mig och vi brukar försöka ge varandra.
När jag fyllde år så kom vi på den geniala idén att jag fick låna 800spänn av Fredik.
Dagarna gick och så kom hans födelsedag, varpå han helt sonika fick tillbaks sina slantar.
Vi var nöjda och glada, kände oss givmilda. Vi hade spenderat 800:- på varandra och glömde helt att det är tanken som räknas.
Nu vet vi bättre, sist jag fyllde år så fick jag massor av honom, utan krav på återbetalning.
När han fyllde så fick han massor. Och som glädjen sprudlade ur den lilles ögon!
Mina damer och herrar, att ge... det är det som är det allra vackraste
(Presenter mottages gärna, mindre presenter i brevlåda, större kan lämnas nedanför trappen)
Bra vinkel bra vinkel
Vi åkte och bowlade, jag och Hofverberg.
"Bra vinkel, bra vinkel"
Gustav ringer i slutet av videon och hetsar mig så att jag spelar ännu sämre... men... my friends and lovers. Per står slutligen som segrare ändå! (ÄNTLIGEN!)
Champagne for champs
I går var jag ett monster, ett mastermind, en champion.
När man uppfyller dessa kriterier på Cherry Casino så får man champagne av företaget, det fick jag!
Nu är jag med i "The hall of fame", allting blir bättre hädanefter. Folk kommer att hålla upp dörrar, dra fram stolar och stråla när jag kommer.
Nu är jag väldigt trött och det är Lördag kväll. Om 40 minuter ska jag sitta på Station 8 och dra kort i 4 timmar.
Det är himmel och det är helvete.
Jag vaknade i morse, glad men trött efter nattens arbete. Klockan var 08 och jag hade sovit lite drygt 3 timmar.
Jag steg upp och kisade ut genom fönstret, det såg bra ut. Jag klev in i duschen, jag klev ut. Jag drog på mig mjukisbrallorna. Jag cyklade till jobbet. Jag blev blöt i regnet. Mjukisbrallor? Jag är dum i huvudet.
När man uppfyller dessa kriterier på Cherry Casino så får man champagne av företaget, det fick jag!
Nu är jag med i "The hall of fame", allting blir bättre hädanefter. Folk kommer att hålla upp dörrar, dra fram stolar och stråla när jag kommer.
Nu är jag väldigt trött och det är Lördag kväll. Om 40 minuter ska jag sitta på Station 8 och dra kort i 4 timmar.
Det är himmel och det är helvete.
Jag vaknade i morse, glad men trött efter nattens arbete. Klockan var 08 och jag hade sovit lite drygt 3 timmar.
Jag steg upp och kisade ut genom fönstret, det såg bra ut. Jag klev in i duschen, jag klev ut. Jag drog på mig mjukisbrallorna. Jag cyklade till jobbet. Jag blev blöt i regnet. Mjukisbrallor? Jag är dum i huvudet.
Bergen 08
Den 7jan 08 åker jag iväg till Västvärlden och Bergen för att där kolla in hur Fredrik har det.
Jag och Fredrik åkte till Australien sep 05 och första kvällen så hittade jag honom i armarna på en Norska.
Trots jetlag och flygplanssvullen skalle så lyckades bonden från norr att håva in en liten Norska!
Det ska bli väldigt trevligt att träffa dom igen! Däremot så kommer det att bli väldigt osunt.
När jag umgås med Fredrik så brukar en dag se ut ungf såhär:
Vakna, frukost på Frasses
En fika på stan
en lunch på stan
en liten fika
middag på Max
en karra på någon kiosk
Jag och Caroline har förövrigt bestämt att i stället för vanliga julklappar till varandra så har vi lovat oss själva en Weekend. Vi är båda lite sugna på Paris, men tiden får avgöra var vi väljer att åka. Kom gärna med tips
Jag gillar Chips
Jag gillar verkligen chips, och chips är inte chips utan dipp.
I natt så drömde jag:
Jag var ute i skogen och gick eljuspåret. Var femte meter hade någon grävt ett djupt hål och fyllt upp det med chips eller dipp. Vartannat hål chips, vartannat dipp.
Det här mönstret upprepades sedan runt hela slingan och jag åt inte ett enda chips, KARAKTÄR!
I natt så drömde jag:
Jag var ute i skogen och gick eljuspåret. Var femte meter hade någon grävt ett djupt hål och fyllt upp det med chips eller dipp. Vartannat hål chips, vartannat dipp.
Det här mönstret upprepades sedan runt hela slingan och jag åt inte ett enda chips, KARAKTÄR!
Bestulen
Jag har blivit bestulen. Mikael Niemi klev in i mitt sovrum och stal!
Jag köpte för en tid sedan boken "Mannen som dog som en lax". Den har tagit lite för länge att läsa och jag har aldrig riktigt tyckt om den någonstans. Mikael Niemi varierar mellan banala verklighetsflykter (jaja mitt inlägg om blomman är ju i alla fall inte 370 sidor), regelrätta historielektioner och en småtam kriminalhistoria.
Jag fortsatte att läsa av ren princip, har man åtagit sig något så fullföljer man det.
I slutet var det så dåligt att jag fick läsa om nästan varenda sida för att jag tänkt på annat.
När så sista sidorna kom och mördaren avslöjades så visste jag inte ens vem det var och vilken relation denne hade till någon i boken. Hade man följt med hade det antagligen varit uppenbart och man hade uttryckt ett "wow, det var otippat". Men nu sitter jag har och har fortfarande ingen aning om vem mördaren var, jag känner mig lurad, dum.
Antingen är Niemi några geniklasser ovanför mig vilket gör det omöjligt att få connection... eller så är det en dålig bok. Jag ska inte ens fråga vad ni tror
Trouble
Som ni ser så har jag problem.
Nu får det vara såhär ett tag...
Nu får det vara såhär ett tag...
Värme på bloggen
Jag tänker nysnö
Jag tänker luften efter ett rejält sommarregn
Jag tänker doften av nybryggt kaffe
Det ringer på dörren och utanför står ett omärkt paket inslaget i det vackraste av papper. Jag öppnar paketet och innuti ligger en ensam och spröd blomma och inget mer, ingen förklaring
Det ringer på telefonen och när jag svarar så spelas min favorit låt, när låten är slut så lägger någon på luren, en vacker låt och inget mer, ingen förklaring.
Jag har fått tusen mail från tusen okända adresser och tusen gånger läser jag samma sak ,"Tack", bara tack och inget mer, ingen förklaring.
Min layout på bloggen är kall, iskall. Jag tänkte göra något åt saken idag.
Jag tänker jobba med känslorna ovan, jag tänker misslyckas och börja om.
Jag tänker luften efter ett rejält sommarregn
Jag tänker doften av nybryggt kaffe
Det ringer på dörren och utanför står ett omärkt paket inslaget i det vackraste av papper. Jag öppnar paketet och innuti ligger en ensam och spröd blomma och inget mer, ingen förklaring
Det ringer på telefonen och när jag svarar så spelas min favorit låt, när låten är slut så lägger någon på luren, en vacker låt och inget mer, ingen förklaring.
Jag har fått tusen mail från tusen okända adresser och tusen gånger läser jag samma sak ,"Tack", bara tack och inget mer, ingen förklaring.
Min layout på bloggen är kall, iskall. Jag tänkte göra något åt saken idag.
Jag tänker jobba med känslorna ovan, jag tänker misslyckas och börja om.
Knatte, Fnatte och Tjatte
Visste ni att det fanns fem stycken Törnrosor i Sverige?
Visste ni att det just nu går omkring två personer som heter Batman i Sverige?
Visste ni att Barbapappa Abrahamsson är trött på att folk ringer och frågar efter Barbamamma?
I går fick jag ett "urge" efter kaffe. Då vår perkulator vägrar ge oss detta så köpte jag en på ICA MAXI för 50kr. För 50kr så kan jag acceptera att den bara brygger några koppar and thats it. Snälla Johanna gav mig en garanti på 2 år, kanske inte för att hon är snäll utan för att det är hennes jobb.
Nu sitter jag här in the bloody morning och silar billibryggkaffe mellan tänderna och läser nyheter.
Jag läser att Juha Valjakkala (Åmselemördaren) benådas, varför då? Men jag blir ändå inte riktigt berörd
Jag läser att 8 av 10 mobiler underkänns, fingrar på det borstade stålet tillhörandes min P1i och blir varm i kroppen, den är nog inte bland de 8, men inte ens detta berör.
Jag läser att Liv Ullman fått besök av Ingemar Bergman efter döden, jag slutar läsa precis där och tänker "jaja"... fortfarande inte berörd.
Jag läser att det finns några trillingar som heter Knatte, Fnatte och Tjatte. Känner hur adrenalinet trycker bort koffeinet. Jag klickar på länken. Jag läser dagens trevligaste artikel. Det handlar om barn och vuxna, ja det handlar om människor. Människor som heter på de mest sjuka kalleanka sätt. Det är inte utan att jag vill trycka upp lille Batmans föräldrar mot väggen och ifrågasätta. Det är inte utan att jag vill rycka Bamse-tidningen från Bamse Teddy Björn, 5år och förklara vilket helvete som väntar.
Men framförallt så vill jag bjuda ut de goda vännerna Barbapappa och Bamsefar (JA dom bytte i vuxen ålder namn till detta). Jag vill beställa in dyra viner och avnjuta exotisk mat. När Barbapappa sedan blivit blossande röd av de många vinglasen så vill jag i detta, hans ärligaste timme fråga: "Hur tänkte du där?" (följande bör läsas med berättarrösten från Bamse)
Bamsefar ställer sig då upp och ryter till, "Lägg av, kom Barbapappa, hoppa upp på mina starka axlar"
Barbapappa tar några vinglande steg och plötsligt tappar Bamsefar tålamodet. Med övermänsklig styrka lyfter han upp Barbapappa från marken och skuttar likt en sagofigur ut genom det öppna fönstret. Där går dom så lyckliga sida vid sida, tass i tass, Barbapappa och Bamsefar mot nya äventyr.
Läs hela artikeln här
Visste ni att det just nu går omkring två personer som heter Batman i Sverige?
Visste ni att Barbapappa Abrahamsson är trött på att folk ringer och frågar efter Barbamamma?
I går fick jag ett "urge" efter kaffe. Då vår perkulator vägrar ge oss detta så köpte jag en på ICA MAXI för 50kr. För 50kr så kan jag acceptera att den bara brygger några koppar and thats it. Snälla Johanna gav mig en garanti på 2 år, kanske inte för att hon är snäll utan för att det är hennes jobb.
Nu sitter jag här in the bloody morning och silar billibryggkaffe mellan tänderna och läser nyheter.
Jag läser att Juha Valjakkala (Åmselemördaren) benådas, varför då? Men jag blir ändå inte riktigt berörd
Jag läser att 8 av 10 mobiler underkänns, fingrar på det borstade stålet tillhörandes min P1i och blir varm i kroppen, den är nog inte bland de 8, men inte ens detta berör.
Jag läser att Liv Ullman fått besök av Ingemar Bergman efter döden, jag slutar läsa precis där och tänker "jaja"... fortfarande inte berörd.
Jag läser att det finns några trillingar som heter Knatte, Fnatte och Tjatte. Känner hur adrenalinet trycker bort koffeinet. Jag klickar på länken. Jag läser dagens trevligaste artikel. Det handlar om barn och vuxna, ja det handlar om människor. Människor som heter på de mest sjuka kalleanka sätt. Det är inte utan att jag vill trycka upp lille Batmans föräldrar mot väggen och ifrågasätta. Det är inte utan att jag vill rycka Bamse-tidningen från Bamse Teddy Björn, 5år och förklara vilket helvete som väntar.
Men framförallt så vill jag bjuda ut de goda vännerna Barbapappa och Bamsefar (JA dom bytte i vuxen ålder namn till detta). Jag vill beställa in dyra viner och avnjuta exotisk mat. När Barbapappa sedan blivit blossande röd av de många vinglasen så vill jag i detta, hans ärligaste timme fråga: "Hur tänkte du där?" (följande bör läsas med berättarrösten från Bamse)
Bamsefar ställer sig då upp och ryter till, "Lägg av, kom Barbapappa, hoppa upp på mina starka axlar"
Barbapappa tar några vinglande steg och plötsligt tappar Bamsefar tålamodet. Med övermänsklig styrka lyfter han upp Barbapappa från marken och skuttar likt en sagofigur ut genom det öppna fönstret. Där går dom så lyckliga sida vid sida, tass i tass, Barbapappa och Bamsefar mot nya äventyr.
Läs hela artikeln här
Glömde sambon på macken
Jag fortsätter att läsa nyheter och hittar en till som roar.
Det handlar om ett par från Norrbotten som är påväg norrut, hem.
Pappan kör och i baksätet sitter mamma med deras 12månader gamla bebis.
I Skellefteå börjar bensinen tryta och man stannar på en mack för att tanka, undertiden som pappan tankar kommer mamman på att hon behöver handla lite på macken.
Hon går in och gör det hon ska, när hon kommer ut så är bilen borta.
Hon kan inte nå sin man utan tvingas ringa polisen. Efter 2 timmars bilfärd upptäcker mannen att kvinnan saknas och vänder för att hämta henne.
Det är väldigt konstigt och väldigt roligt att...
...tystlåtna norrlänningar i all ära, men att köra 2 timmar och inte yttra ett ord till varandra, inte slå en blick i backspegeln.
...mannen står och tankar, kvinnan bökar sig ut med sitt barn i famnen, smäller igen bildörren och går in på macken. Allt detta sker inom radien av 2 meter från mannen, utan att han märker någonting?
Har ni läsar någonsin gjort något liknande? Berätta i kommentarsfältet!
Helgen
Helgens sista arbetspass är klart.
I går var jag på ett avslaget Balzac där enda ljusglimten var min absoluta favoritspelare alla kategorier Joel.
I går kom han till bordet, smilade, spelade... efter någon minut kom hans polare och höll fram en öl
Polaren "Ska du inte ha ölen som du köpte?`"
Joel tittar upp, tänker igenom situationen, ler och säger "Det verkar inte som att jag behöver den"
Vilket fantastiskt svar!
I Fredags var det så dags för en modern klassiker. Jag och Emil Marklund åkte till Bowlingkompaniet och rullade lite klot. Jag vinner första rundan under psedonymen "Stig Bergling", ett resultat som tar mig överst på dagens highscoore lista, jag är grymt säker!
Efterföljande rundor vinns i vanlig ordning av Emil, som kvällen till ära bar psedonymet "Svartenbrandt". När den oviktiga bowlingkampen är över så blir båda lite tysta, sammanbitna. Vi vet vad som komma skall, årets kamp, det viktigaste idrottsliga ögonblicket hittills, vi står i begrepp att mötas i Air-hockey.
Ett referat vore överflödigt men vi kan nöja oss med att jag var klasser bättre denna afton. Jag hade ett sofistikerat anfallsspel med rejäla avslut som oftast hamnade i motståndarmålet. Emil spelade hafsigt och uppträdde nervöst. Ibland när han turligt tog poäng så skrek han tills hela bowlinghallen stannade för att se vad som försegick. Vi skakade hand och jag njöt av att vara Champion. Emil bad bowlinghallspersonalen att kallibrera bordet före vi drog.
Jag kommer att tänka på en underbar sommar i Säfsen då jag upplevde vad som KAN ha varit mitt största idrottsminne fram till Air-hockeyn. Jag fullkomligt älskar hur han skriker så att saliven sprutar på slutet!
Emil och 5cemtimeters puttarna