Sexhundra dog i sjödrama
Mina klantigheter tar inte slut där, nej för vad gör jag klockan 11.50? Jo jag lämnar in min tenta som måste vara klar 12.00 åker hem och inser att klockan varit 10.50. Armbandsuret från helvetet som inte ställer om sig självt, kan man få skylla på det?
Punchout!
Ni som känner G, håll med, det här ÄR G!
Vinterjackan från Didrikson
Leif GW Persson, ge mig din hjärna!
I dag finns det ett klipp på expressenTV bland kulturnyheterna där man får följa med Leif GW Persson i dennes arbetsrum. Han är en av de mest intressanta karaktärerna vi har i sverige i dag och jag skulle göra mycket för att kunna formulera mig som denna man.
Eller vad säger ni om det här:
"Ibland kan det bli lite knepigt när nått av mina barnbarn, som inte är sådär vådligt stora, ska hjälpa morfar att skriva. Dom är ju hyggligt datorkunniga trots att dom inte är mer än en tvärhand höga. Sen kanske det brister lite i det rent litterära, men dom är väldigt hjälpsamma och tycker att det är utomordentligt intressant att delta i romanskrivandets praktik. Jag är inte lika road, faktiskt. "
Kaffe på sängen
Väckaren ringer, jag rullar över och slår igång den preparerade bryggaren som sprider den mellanmörka doften av Löfbergslila i mitt lilla svala studentrum. Någon minut senare fyller jag en kopp med den heta drycken som för mig ur sömnstadiet och ger mig den start jag så väl behöver.
Fake plastic trees
Siggans klor
Sveriges snabbaste tassar?
kiss
En liten djävul vid min sida
Det blev tidigare i kväll dags att hoppa på "12an" mot Umeå. Vid min sida satte sig Emil Marklund och redan nu har många av er listat ut att allting kom att gå aningens åt helvete.
Varje söndag klockan 21.00 har min korridor ett viktigt möte. Vid mötet bjuds det på fika och alla är givetvis barnsligt glada. Bussen stannar vid NUS 20.50 och jag har således rimliga tio minuter på mig att cykla upp till Nydalahöjd. Detta går i nio fall av tio helt smärtfritt, det tionde fallet handlar nästan uteslutande om Emil marklund och i dag var en sådan dag.
Han är redan utanför bussen långsam, det tar tid att trä armarna genom jackan trots att det borde vara något som han gjort flera hundra tusen gånger. Han har en kasse i sin högra hand och en blå väska i sin vänstra. Vi närmar oss cyklarna och låser upp dessa. Jag har låst min cykel med två lås och lyckas trots att jag har bergsbestigarvantar på mina stora händer utföra denna handling ungefär fyra gånger så snabbt som Emil. Jag känner stressen och tittar oroligt på de sävliga rörelserna som mycket väl kan komma att knäcka mig. Han får äntligen upp cykeln och börjar sakta trampa mot vårt gemensamma mål. Jag berättar för honom hur våldsamt långsam han är. Jag berättar att han är den typen av trasslig människa som det alltid måste strula för. I samma sekund som jag tar ordet strula i min mun hoppar den lille djävulens kedja och jag ser mitt mötesfika rinna mig ur händerna.
Fem minuter senare håller han hårt om min högerarm då jag drar honom längs med Umeås cykelvägar. Jag svettas, kämpar och stressar, allt detta till tonerna av "Thats what friends are for" sjunget av Emil. Vad som är allra värst vet jag inte. En sak är i alla fall säker, mitt triatlon har aldrig varit värre.
Då undrar jag om allt står rätt till
Andra gången var då jag såg en femtedel av JUNO utan att förstå Rainn Wilsons inblandning. Det är i dessa stunder som jag undrar om allt verkligen står rätt till.
Rainn Wilson är tveklöst den skådespelare som gett mig mest skratt genom åren.
Barack Obama
The man can speak, vad ska man säga?
Titta igenom klippet.
nyheter24.se
Hemligheten
Någonstans ute i nevadaöknen kom jag på det. Jag räknade liksom ut det. Äntligen och en gång för alla.
Triathlon
Det har länge funnits en slags fascination för extrema uthållighetssporter hos den typiska grabben. Jag är väl förhoppningsvis inte den typiska grabben men likväl har även jag känt fascinationens vindar. Det har handlat om män och kvinnor som i lag tävlar på djungelöar om att nå en given koordinat på kortast möjlig tid. Det har paddlats kanot i vilda forsar, klättrats i oländiga berg, löpts på leriga stigar och cyklats upp för slingrande backar.
Bland dessa otaliga uthållighetstävlingar är det en som sticker ut lite extra, en som är lite längre, lite tuffare och lite mer skräckinjagande. Jag talar om IRONMAN. Ironman innebär lite kortfattat och avskalat följande:
3,8km simning
180km cykling
42 195m löpning
Vilken idiot som helst förstår väl att detta inte är något som man bara gör. Nej det krävs givetvis en formidabel grundfysik toppat med år av träning och erfarenhet. Ändå sitter man där i soffan och tänker "Cykla då, de andra närmar sig"
Jag har själv börjat med triathlon den här hösten (walking the walk så att säga) och det har faktiskt gått väldigt bra. Som nybörjare ser mina sträckor inte riktigt lika dana ut som ursprungstävlingens. Det är givetvis fortfarande väldigt, väldigt tufft.
2.5km gång (ofta med väska)
135km buss (ofta trångt, för varmt, ingen film och träsmak)
1,4km cykel (uppför, ofta med väska)
Jag ligger i dagsläget på en tid runt 2 timmar och 40 minuter. Detta är något jag gör i snitt 6 gånger i månaden
Bon Jovi och 2800 miljarder
(aftonbladet.se)
Den här mannen gör det väldigt tydligt att han inte är någon att djävlas med. För då kommer det en räkning på 2800 miljarder.