Lundgren

Klockan var runt halvt tre i söndags och efter en varm dag med sol och ljummen vind så bröt ett kraftigt åskregn ut. Hela lokalen där jag jobbar fylldes med ett dovt muller. Jag fick gåshud då jag insåg att det var det första riktiga sommarregnet, det där regnet som spolar bort allt dam, som fyller marken med näring och som kickstartar allt det där vi på vintern skulle döda för.
 
Jag skyndade mig ut på lastbryggan och stod med ansiktet en centimeter innanför skärmtaket, sådär nära så att om man sträcker ut tungan kan man smaka på regnet, så nära att man känner svalkan och uppfylls av alla dofter som vattnet sliter med sig.
Jag tittade rakt in i skogen och solen sken fortfarande medan regnet föll och upp från marken steg en disig dimma som fyllde hela skogspartiet. Jag tillät mig att njuta i 120 sekunder och sedan återvände jag till arbetet.
De där 120 sekunderna har laddat mina batterier, de har fyllt mig med energi och glädje, vad fyller dig med energi och glädje?