Lundgren

Nu livbloggar jag från min morgon. Jag vet att klockan är 10.33 men det är in the fucking ottan för mig just nu.

Jag vaknar 08.00 till tonerna at Matchbox 20. Jag fattar ingenting, trycker i luften med min tumme.
Trycker och trycker tills jag hittar rätt knapp och jag slipper höra mer.
klockan blir 09.07 (jag vet exakt för att jag har en laserklocka som projecerar i taket).
Jag tänker på att äta frukost och försöker stänga munnen men finner inte krafter.
Klockan blir 09.30 och någonstans inser jag att det blir veckorekord om jag pallrar mig upp nu.
09.31 ger jag upp och somnar om.
10.00 tittar jag i taket och tänker på talet 1000 och undrar om någon skulle förstå om jag sa "vi möts klockan tusen".

Jag kommer i samma klockslag på att jag igårkväll förberett kaffebryggaren. Jag behöver bara trycka på knappen.
Jag samlar all sinnesnärvaro jag kan och gör ett ryck.
Nu står jag på det kalla golvet och ser dum ut.
Jag börjar gå, det känns fel men jag slutar inte, bara går.
När jag kommer under första dörrkarmen, karmen som leder ut ur sovrummet så flimmrar det till av beröring i hårbotten, jag funderar men lägger ner.
När jag passerar spegeln ser jag att mitt hår står rakt upp. Jag lägger inte ihop ett och ett.
När jag går in i köket flimmrar det till igen, nu förstår jag.
Jag trycker på kaffet, hämtar morgonrocken och slår på datorn.

Nu surfar jag in på aftonbladet och dumstirrar på bilderna, bara bilderna.
Efter okänd tid så antar jag att kaffet är klart, jag hämtar min kopp och inleder drickandet.
Efter halva koppen har jag sinnesnärvaro nog att läsa, tänka och slå på musik.
Efter hela koppen så blixtrar det till i hjärnan och jag kommer ihåg att jag har en blogg, det ska levereras!
Jag slår upp ett tomt inlägg och börjar liveblogga. Det är lite för krasst och det tar lite för länge.
Men gott folk, det är ju morgon...