Lundgren

Jag läste just om en Nicaraguansk stad vid namn Bluefields.
De 50 000 invånarna i Bluefields jobbar inte, nästan ingen gör det.
Ibland köper man in 28 000 backar öl till staden på en månad, en liten fest.
Den här lilla festen finansieras av kokain.
Kokain som fiskas upp från stränder och hav.
Kokain som dumpats av Colombianska knarksmugglare.
Knarksmugglare som upptäckts av amerikanarnas knarkspanare.
Knarkspanare som jagar små fiskebåtar med motorer på 800hk.
800hk som driver Colombianska knarksmugglare från Colombia mot USA och mot rikedom.
Rikedom som finansieras av kokain.
Det enda man behöver göra i Bluefields är att vänta på att nästa kokainlast kommer indrivandes.

Man kan ju tycka att knarkkungarna bör gå in i staden och ta tillbaks sitt knark med våld.
Knarkkungarna vågar inte göra det då Bluefields-indianer är gerillakrigare beväpnade till tänderna.
Trots beväpningen avlossas sågott som aldrig ett enda skott i staden.
Däremot så tar man kokain ungefär som en annan tar popcorn till filmen.