Lundgren

I Australien så läste jag den suveräna boken Tusen små bitar.
Nu har jag äntligen, drygt 2 år efter börjat att läsa uppföljaren Min vän Leonard.
I går kväll så hade jag svårt att somna, då åkte den fram.
Jag har inte hunnit särskilt långt innan precis samma känsla som jag hade i underbara Australien infinner sig.
Det är så starkt och häftigt och orden flyger fram som en film och parallellt med filmen så löper min historia om Australien i huvudet. Det är lite som att öppna en skattkista som man glömde fanns.

Jag har ett annat väldigt bra knep när jag vill få tillbaks Australienkänslan i kroppen, en väldigt klurig grej.
Jag har sparat lite hårvax som jag använde och köpte i Australien, ett vax som luktar väldigt karakteristiskt.
Flera gånger i månaden så öppnar jag den bruna vaxburken och ser till min förtvivlan hur vaxet liksom krymper ihop för var gång jag titar efter. När jag sätter burken mot näsan och andas in så kommer allt tillbaks. De sena kvällarna, de underbara ljusen, skratten, ansiktena, den varma asfalten, de oändliga vyerna, havet, lukterna, vänligheten, drömmarna och smakerna.