Lundgren

Jag är rädd, mycket rädd.
Jag lyssnar efter misstänkta ljud och lever ett liv med släckta lampor.
Jag har stoppat kökskniven i framfickan och alla persienner är neddragna.

Orsaken till detta beteende är att vargpojken har rymt!

Om ni läser artikeln så kommer ni förstå att det inte är själva pojken jag är rädd för.
Vad jag i själva verket är rädd för, så inåthelvete rädd, är hans långa gulnande och snedvridna tånaglar.
Tänk dig dessa rispandes mot din mjuka hud om natten.
Tänk att du äter en hamburgare, tuggar i dig något hårt och hittar dessa i munnen.
Tänk dig att du ska fria till din älskade. Öppnar asken som håller ringen, men i stället för en ring så ligger stortånageln och luktar vargpojke i dina skakande händer.
Nä, tacka vetja Hajpojken!