Lundgren

Nu har jag ganska just vaknat, jag har sovmorgon. När man vaknar vid sju och småsover sig någon timme så händer sjuka saker i hjärnan. Jag drömde bland annat att jag reste till Malaysia med Carolines familj och sanslöst många av mina gamla och nya vänner. När vi skulle hem så fick jag ett brev på flygplatsen där det stod att jag var uttagen till finalerna i svenska Idol.

Jag accepterade helt kallt det faktum att jag faktiskt aldrig sökt och funderade mer på om jag verkligen skulle våga sjunga. Någonstans i bakhuvudet så kom jag ihåg att jag är en usel sångare men i drömmen så kändes det så rätt. Det enda problemet när vi skulle åka hem var att vi spelat bort våra biljetter på Casino, ungefär som Lars och Sven gör i Titanic.

Efter en tids överläggande så kommer Kim Eriksson fram till att den smartaste lösningen är att gå hem, och han lovar samtidigt att fixa skjuts från Falmark (något alla köper stenhårt). Det kändes som en bra deal... gå tvåtusen mil för att få skjuts två.

Sagt och gjort så började sällskapet att knata och det blev en varm resa genom världen. När vi så småningom (!?) klev in på E4an söder om Bureå så hittade vi en isvak på vägen (!?) där vi badade för att hälsa norrland välkommet. Slutligen så kom vi då till flygplatsen men jag nekades inträde i landet för att jag inte hade någon biljett. De andra fick direkt komma in (trots att de inte hade några biljetter). När jag ifrågasatte detta så blev jag avvisad från informationsdisken vilket betydde att jag inte fick befinna mig inom 10 meter från denna.

Hur det slutade är lite oklart men så vitt jag vet så sitter mitt dröm-jag fortfarande och tuggar taxfree tobak på en ödslig bänk på en ödslig flygplats i ett ödsligt norrland.

Drömmar, logikens moder!

Per L