The city of angels
I dag åkte jag och C till Piteå, the city of angels, för att ha något att göra en olidligt grå dag.
Caroline satt med kameran i knäet och jag körde.
Hon ville ta bilder på lastbilar i backspegeln och tvingade mig att köra om så många som möjligt.
Piteå hade inte begåvats med ett vackrare väder än Skellefteå, däremot var butikspersonalen manipulativt trevlig, så jag köpte och dom log, berusad av deras vänliga ord frasade jag med mitt VISA, dagen i ända.
När vi skulle hem så hittade jag inte riktigt ut ur Piteå på första försöket och bävade för hur Los Angeles skulle bli, still bäving kan jag säga.
I höjd med Hortlax berättade jag historien om 42miljonersmannen för Caroline, visst har ni hört historien om honom? Det bor nämligen en man, till hälften björn, i Hortlax. Han bor där med sina barn i ett stort hus och på banken har han 42 miljoner. Denne man huserade tidigare i världens just då mest fruktade gäng, Legion of doom.
I dag gör han ingenting tror jag, Mikael heter han, har ni hört om honom?
På midsommarafton befann vi oss i Skråmträsk, där befann sig även ett gäng systemkameror som fångade mitt intresse. Jag har aldrig varit fotointresserad eller gått i köpestankar gällandes en systemkamera men efter att mina öron spolats rena av ljudet från en slutare tillhörandes just en systemare, så är jag frälst.
Jag vill sitta i ett rum och klicka hela dagarna, skön känsla. Men är det tillräckligt för att köpa en?
Det är ju som bekant en ganska dyr artifakt. Vi får hoppas att jag blir fotointresserad, eller att jag tvingar mig att bli det, för det vore ju en dum impulsgrej att slänga pengar på en systemare annars. Samtidigt vill jag dokumentera, jag känner ett behov av att göra det, särskilt när drömresan står för dörren. City of earthquakes, City of angels och Sin city.
Caroline satt med kameran i knäet och jag körde.
Hon ville ta bilder på lastbilar i backspegeln och tvingade mig att köra om så många som möjligt.
Piteå hade inte begåvats med ett vackrare väder än Skellefteå, däremot var butikspersonalen manipulativt trevlig, så jag köpte och dom log, berusad av deras vänliga ord frasade jag med mitt VISA, dagen i ända.
När vi skulle hem så hittade jag inte riktigt ut ur Piteå på första försöket och bävade för hur Los Angeles skulle bli, still bäving kan jag säga.
I höjd med Hortlax berättade jag historien om 42miljonersmannen för Caroline, visst har ni hört historien om honom? Det bor nämligen en man, till hälften björn, i Hortlax. Han bor där med sina barn i ett stort hus och på banken har han 42 miljoner. Denne man huserade tidigare i världens just då mest fruktade gäng, Legion of doom.
I dag gör han ingenting tror jag, Mikael heter han, har ni hört om honom?
På midsommarafton befann vi oss i Skråmträsk, där befann sig även ett gäng systemkameror som fångade mitt intresse. Jag har aldrig varit fotointresserad eller gått i köpestankar gällandes en systemkamera men efter att mina öron spolats rena av ljudet från en slutare tillhörandes just en systemare, så är jag frälst.
Jag vill sitta i ett rum och klicka hela dagarna, skön känsla. Men är det tillräckligt för att köpa en?
Det är ju som bekant en ganska dyr artifakt. Vi får hoppas att jag blir fotointresserad, eller att jag tvingar mig att bli det, för det vore ju en dum impulsgrej att slänga pengar på en systemare annars. Samtidigt vill jag dokumentera, jag känner ett behov av att göra det, särskilt när drömresan står för dörren. City of earthquakes, City of angels och Sin city.
Kommentarer:
Postat av: Emil
Om du hittar ett schysst, "Just nu"-erbjudande på ta 2 betala för 1 gällande systemkameror så kan du få ge en till mig.
Trackback