The office
Jag spenderade första delen av veckan med att vara sjuk, en period av mitt liv då jag missbrukade TV-serien "The office", den amerikanska varianten.
Jag har visserligen blivit frisk men mitt begär efter mer "The office" sitter kvar och rasar innom mig med en dramatisk frenesi. Jag har kommit till den punkt då mitt liv i stort sett handlar om att vakna, jobba, plöja avsnitt och sova.
Första säsongen bestod av sex avsnitt och fungerade mest som en inkörsport, jag var bara milt road och såg det som ett enkelt tidsfördriv. Sedan kom basketavsnittet i slutet av S1, ett avsnitt där jag på riktigt upplevde en utomkroppslig glädje, ett avsnitt som för alltid fångade mig. Säsong två är längre och jag har kommit halvägs men finner mig själv önskandes att det aldrig ska ta slut. Jag behöver fler vakna timmar och mer tid i soffan.
I övrigt så börjar det dra ihop sig så pass mycket att jag kan skönja en nyans av allvar vid horisonten. Jag tittar på shemat och räknar ner samtidigt som jag måste kupa händerna för ögonen då jag i annat fall riskerar att bländas av ljuset i tunneln. Jag kommer på många sätt att sakna det liv jag levt efter gymnasiet, men på många fler sätt tänker jag uppskatta och ta tillvara på den period jag står i begrepp att kasta mig in i. Jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli så bra som möjligt på alla plan, på det har ni mitt ord.
22.33, godnatt
Jag har visserligen blivit frisk men mitt begär efter mer "The office" sitter kvar och rasar innom mig med en dramatisk frenesi. Jag har kommit till den punkt då mitt liv i stort sett handlar om att vakna, jobba, plöja avsnitt och sova.
Första säsongen bestod av sex avsnitt och fungerade mest som en inkörsport, jag var bara milt road och såg det som ett enkelt tidsfördriv. Sedan kom basketavsnittet i slutet av S1, ett avsnitt där jag på riktigt upplevde en utomkroppslig glädje, ett avsnitt som för alltid fångade mig. Säsong två är längre och jag har kommit halvägs men finner mig själv önskandes att det aldrig ska ta slut. Jag behöver fler vakna timmar och mer tid i soffan.
I övrigt så börjar det dra ihop sig så pass mycket att jag kan skönja en nyans av allvar vid horisonten. Jag tittar på shemat och räknar ner samtidigt som jag måste kupa händerna för ögonen då jag i annat fall riskerar att bländas av ljuset i tunneln. Jag kommer på många sätt att sakna det liv jag levt efter gymnasiet, men på många fler sätt tänker jag uppskatta och ta tillvara på den period jag står i begrepp att kasta mig in i. Jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli så bra som möjligt på alla plan, på det har ni mitt ord.
22.33, godnatt
Kommentarer:
Trackback